Våga be om hjälp

Anar solen mellan de tunga, grå molnen. Märkligt med hur olika väder TV-meteorologerna visar oss tittare. TV4 berättar om moln, regn, medan SVT har ritat dit en sol över kustområdet där Umeå ligger. Får väl ett tredje väder om jag kikar i SMHI:s app. Får väl göra som i gamla tider: gå ut och se mig om, blöta fingret och sätta det i luften för att känna från vilket håll det blåser – och sedan offra en get till vädergudarna.

En av de viktigaste egenskaperna jag lärt mig på gamla dagar, är att våga be om hjälp. För att våga göra det krävs att man visar upp sin sårbarhet och plockar fram sitt mod. Risken finns ju att den man ber om hjälp helt frankt säger nej. Men min erfarenhet att i 90 procent av gångerna, i stort som smått, så får man ett ja. Många blir faktiskt glada över att få hjälpa till. Vänskapen mellan två människor kan ju inte växa om vi inte både ger och tar. Vi är sociala varelser som behöver varandra. Vi behöver alla hjälp emellanåt, men stoltheten (och rädslan) ställer sig emellan. Vi ska klara oss själva – ”kan själv!” Så istället för att be om hjälp så kämpar vi veckor, månader, kanske år med att försöka lösa ett problem på egen hand och under tiden misslyckas vi gång på gång, samtidigt som självkänslan, självförtroendet blir allt sämre. Till slut blir vi allt mer maktlösa och rädda, vilket leder till bitterhet och att vi ger upp. Då är det bättre att be om hjälp.

För övrigt lär vi bli mer medkännande ju äldre vi blir – så vid 90 lär jag vara en riktigt snäll gubbe.