Lösenord till förbannelse

Har denna dag suttit på balkongen i bar överkropp och låtit solen fernissa min bleka lekamen. Av nån anledningen känner jag mig otrygg på min till åren komna balkong. Hyresvärden har haft folk här, då man noterat ”att min balkong lutar snett.” Vore ju en mycket oromantisk död att rasa till backen i en balkong med rostiga räcken. ”Lundholm föll från toppen av en röd kåk intill Backenvägen, rakt ner i avgrunden och klämdes ihjäl i en grön solstol. Vid sin bleka död var hans utskjutande mage något solbränd och lyste i nyanser av skärt och rosa.”

Alla dessa förbannade lösenord. Borde ha kört samma lösen på samtliga sajter. Men jag har lyssnat på larmrapporterna om riskerna att då bli kapad. Sålunda, har jag en miljon olika lösenord, som jag skrivit upp i en svart liten bok. En snabb räkning visar att jag i min ”kom-ihåg-bok” har nästan hundra olika lösenord. Vem fan minns hundra olika lösenord? Jag har ju inte ens lyckas lära mig de fyrsiffriga koderna till mina kreditkort. Inte blir det bättre av att jag som ADHD:are har ett riktigt uselt arbetsminne. Jag blir ofta stående vid porten då jag ska knappa in koden till det hus jag bor i. Få se hur var det nu … Börjar den med en etta, eller tvåa … Detta trots att den nya koden varit i bruk i snart ett år. Ständigt denna brottningsmatch med närminnet. Så jag tvingas bära med min min lilla svarta minnesbok, var än jag ska förflytta mig. När jag inte glömt att ta med den ….

För övrigt minns jag en massa annat skräp. Som att Gärderud vann OS-finalen 1976 i 3000 meter hinder på tiden 8.08,02 och att Östtysken som föll över sista hindret hette Baumgartl – och att den sneda halsmuskeln heter Sternocleidomastoideus på latin.