Farlig läkarbrist

Drog golvtrasan efter mig, gick i vida svängar över golvet, sopade en stund, dammtorkade teven inför kvällens friidrott. Tills ryggen sa stopp. Tänkte tvätta kläder, men det tänkte visst grannen också. Så jag satte mig och letade efter en ny bostad, måste ju hitta nåt på bottenplan eller med hiss. Annars lär min Parkinson parkera mig på soffan – i all evinnerlighet.

bostad
Bostad sökes. Gärna med hiss.

Det finns en hel del märkliga bostadssajter ute på nätet. Bilder på hus och lägenheter, utan någon övrig information, som typ hyra och markplan. Men stora röda knappar uppmanar en att kontakta hyresvärden – vilket kostar 10 kr. Ja, så skaffar man en god månadsinkomst. Man låtsas förmedla lägenheter, men tar en tia av varje besökare. Vimlar av sådana sajter som på ett eller annat sätt skojar till sig pengar – medan lägenheterna bara finns i deras fantasi. Nån som vet av en 2:a på markplanet – i Umeå.

stormtrooper-2296199__340
Bärhjälp till hälsocentralen.

Primärvården går på knäna. Idéerna om en god service där patienten är i centrum och där man fritt kan lista sig hos en läkare som är färdigutbildad och empatisk är skrotade. I varje fall på Tegs HC. Jag söker med ljus och lykta efter en rutinerad distriktsläkare som kan vara spindeln i nätet i behandlingen av mina många sjukdomar. Nu går det inte längre lista sig hos en speciell läkare; numera listar man sig hos hälsocentralen och sen får man göra som hon i luckan sa: ”Du får göra som alla andra patienter och ta den läkare som du tilldelas”.  Jo, jo … Kanske en charmkurs? Under det senaste året har jag träffat tre underläkare och två ST-läkare. Alla fem under utbildning. Skulle du lämna din nya bil till en verkstad som annonserade: ”Trevliga mekaniker, alla under utbildning. Låt de träna på din nya bil!” En av dem skrev ut en dödlig dos av antiinflammatoriska preparat till mig som äter blodförtunnade efter en stroke. Tur att de larmade på Apoteket. En annan doktor, under utbildning, vägrade skriva en remiss till neurologen trots att jag fallit tre gånger och bland annat brutit revbenen (typiskt Parkinson).

Fem besök, alla fem gångerna måste jag dra min långa och komplicerande sjukdomshistoria. Det har blivit så att jag säger mindre och mindre, i hopp om att  de läst lite grann i min journal. När primärvården faller ihop, så måste patienterna stanna kvar i specialistvården allt längre, vilket gör att man blir en propp i deras system så att färre ”utifrån” får chansen att träffa en specialist.

learn-2412776_960_720

Nu måste jag gå till tre olika inrättningar och träffa storhopen av olika läkare. På neurologen funkar det bra. Har träffat samme Parkinsonläkare tre gånger. Däremot påminner psykiatrin om hälsocentralen. Även här har jag träffat fem olika läkare det senaste året. När jag ska ha nya recept så måste jag ringa psyket för mitt litium, hälsocentralen för blodtrycksmedicinen och neurologen för Parkinsonmedicinen. Alla tre inrättningarna vill ha fem arbetsdagar på sig för att fixa recepten. I bland när man har otur, så kan jag tvingas gå till apoteket tre dagar i rad. Sen ska man börja be till Gud att apoteken har medicinen hemma i sina allt mindre läkemedelsförråd (medan ”butiken” vid ingången får allt mer plats till deodoranter och skönhetsprodukter.)

På mitt apotek hade de härom veckan REA. Japp 30 procents rabatt på alla produkter. Även på medicinen, frågade jag syrligt. Nä, men på den här antirynkkrämen, sa den paranta damen som dessutom bjöd på nyttigt naturgodis. Äsch, låt ICA ta över hela skiten, hälsocentralerna och hela psyket. De gör ju reklam för en egen appdoktor. Står han vid charken? Vid fläskfilén? Till slut blir man som patient cynisk och smått ironisk. Kanske leder det till en för tidig död – i mitt fall så frigör det en himla massa resurser och mer plats till andra behövande.

axe-984008__340
Doktorn som valde veden. 

För övrigt hade jag en gång en distriktsläkare som var kanonbra. Han kallade mig varje halvår för att kontrollera min diabetes. Han var empatisk och påläst. Men så köpte han köpte min roman Vedtjuven och började allt mer prata om romantiken med att hugga sin egen ved, att klyva och stapla den i märkliga, konstnärliga former. Det är mycket möjligt att Umeås bäste distriktsläkare, på grund av min bok, numera klyver ved dagarna i ända …

Etiketter: , , , , ,

2 kommentarer

  1. Stefan

    Helt vansinnigt att klaga på vårdcentraler etc. I USA måste man ha försäkringar och i många länder har folk inte tillgång till läkare.
    Sverige är bästa landet att bli sjuk i. Högkostnadsskyddet säger jag bara.

    • Kent Lundholm (inläggsförfattare)

      Nog får man klaga, även om vår vård generellt ligger högt i jämförelse med exv USA. Men det jag klagar på är den läkarkris som drabbat hälsocentralerna och som lett till sämre vård de senaste åren. De färdigutbildade distriktsläkarna flyr av nån anledning från hälsocentralerna. Förmodligen på grund av att de får bättre betalt nån annanstans, men kanske även på grund av arbetsförhållandena. Det jag beskriver är att jag som multisjuk det senaste året fått träffa 5 olika läkare under utbildning, inte en enda utbildad distriktsläkare. Det är ingen bra vård och kostar mer än det smakar, då det leder till proppar i specialistvården – och det kostar. Jag klagar som patient och som sjuksköterska. jag kan alltså se problemen från flera vinklar. mvh Kent

Lämna ett svar till Kent Lundholm Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>