Alla dessa böcker

Är fortfarande mör efter turen till Dorotea. Vägen mellan Dorotea och Åsele är egentligen ingen väg, det är ett pärland som frusit till. Totalt 22 mil enkel väg. In med prylarna på hotellet, bort till Medborgarhuset, sen hålla låda i en timme, signera några böcker, åter till hotellet, gratis nattmackor, sova en stund och sen bussen tillbaka – 3,5 timmes enkel resa.

Men vad gör man inte för att träffa sina läsare och känna det engagemang som sprudlar ur de bibliotekarier som står som arrangörer tillsammans med ABF. Bibliotekarierna i Dorotea hade inte haft råd att arrangera något författarmöte de tre senaste åren, men nu skulle det ske. Tyvärr konkurrerade arrangemanget med Fotbollsgalan på TV, så det  blev ganska glest i bänkraderna.

Hemma i Umeå vid ettsnåret på tisdagen. Peppe hämtade mig. Snäll man. Sen var det bara att börja ladda inför onsdagens framträdande på Alva kultur – det sista framträdandet i höstens turnéplan. Får ihop till tolv framträdanden. Har fått bra kontakt med publiken och en hel del har klappat mig på axeln för mina framträdanden, som främst präglats av humor. Har även fått höra att jag läser bra innantill, det som varit min svaga sida, dyslektiker som jag är. Det har tidigare blivit ryckigt och orytmiskt då jag tappat fokus. Men nu sitter även läsningen där den ska – på gamla dar.

Några av de böcker som ska bort …

I hela lägenheten står kartonger och påsar av papper och plast. Böckerna är mitt stora bekymmer. Har så svårt att göra mig av med dem. 100 ex får jag ha kvar, 100 ex får magasineras, resten 200-300 böcker av hög kvalités ska ges bort eller brännas. Har bjudit in grabbarna i Bokpratarna (bokcirkeln för män på Grisbacka), och sagt att de får ta för sig. Då hamnar mina böcker hos sanna bokälskare. Men de verkar vara måttligt intresserade. I måndags var Karlsson förbi och blev intresserad av sju små häften med snapsvisor och en Stig Larsson-roman. Är det allt, sa jag. Tills vidare, svarade han. Nåväl. Pingstkyrkan tar kanske emot den del. Resten åker på soptippen. Det är möjligt att fyra romaner av Robertson Davies, fem av Torbjörn Sävfe, fyra Marianne Fredriksson; att författare som Hesse, Kafka, Hemingway skola bli ett rejält bokbål som värmer umeborna nån halvtimme. Så är du på jakt efter böcker, så hör av dig.

Konfirmander 1910 i Varberg.

Packar igen. Hoppas denna dag kunna åka till Lena i Skellefteå och koppla bort allt som har med föreläsningar flyttkartonger att göra. Om nu det sabla läkarintyget från Tegs HC anländer. Det måste postas fort till kommunen och handläggaren som ska utreda om min lägenhet ska handikappanpassas redan nu? Annars ämnar jag sitta och korrekturläsa romanen om Ester. Det börjar likna något nu. Men så fick jag veta att Ester konfirmerats 1912. Rotar i fakta. Var konfirmerades hon? I nån närliggande by, kanske i Lycksele; var det intensivt pluggande på ett läger eller utdraget över en termin – och hur tusan gick en konfirmation till 1912? Alltså ett helt nytt kapitel som jag måste skriva och i en ton som passar med resten av boken.

För övrigt håller jag ett högt tempo i tron att det ska skjuta fram den tidpunkt då Parkinson förvandlar mig till en staty.