Vid sidan om livet

Ett intressant och spännande möte. Det är alltid roligt att möta människor som är intresserad av en som person och av de kunskaper jag besitter. Ett möte med respekt. Vi får se vart det leder. I övrigt har jag hängt hela förmiddagen över min nya bärbara dator filat på Ester-texten. Häromdagen ringde en äldre man som sa sig ha en hel del minnen kring Ester. Det visade att världen är liten. Mannen som ringde berättade att han var bror till min lärare och ”löpartränare”,

Herman Silén bodde på Björkberget, nån kilometer från mitt barndomshem Bäckmyran. En snäll man. Jag tipsade brodern om att Herman förekommer i min roman ”Konungarna konung från Baklandet”; då hans hus brann ner till grunden. Det var under den branden som Herman sprang in i eldhavet och räddade sin telefon. Strax där efter rusade Konungen in i elden och räddade telefonkatalogen: ”Du måste ju ha en telefonkatalog nu när du räddat din telefon”, sa Konungen, sotsvart i ansiktet och med elden pyrande i pälsmössan.

Funderar ibland över allt slit jag lägger ner på mitt författarskap. Emellanåt känns det som jag glömmer bort själva livet; det liv som pågår vid sidan av min dator, utanför mitt arbetsrum, livet i Nuet. Att uttrycka sig konstnärligt och litterärt är ju att dela med sig av sin sårbarhet, glädje, lycka och sina rädslor. För att våga göra det krävs en hel del mod. Just nu känner jag mig allt annat än modig. Har blivit feg.