Barn och ungas framtid

Av , , Bli först att kommentera 9

I eftermiddag har vi haft temadag för den sociala barn- och ungdomsvården(se youtube-klipp här). En minst sagt namnkunnig panel på området medverkade kring hur vi bygger framtidens socialtjänst. Bland annat fanns regeringens nationella samordnare för den sociala barnavården med, Cecilia Grefve och Kerstin Bergman som driver arbetet i frågan för Sveriges kommuner och landsting.

Från den politiska nivån deltog undertecknad och Moa Brydsten(s), ordförande i för- och grundskolenämnden. Vår politiska inställning är inga hemligheter. Socialtjänsten och skolan fortsatt ska samverka nära varandra med tidiga och förebyggande insatser. Målet är att nå barnen innan problemen blir för stora och svårare att komma åt. Politiken i Umeå står upp för att bygga ut första linjens socialtjänst, där vi flyttar ut socialsekreterare till att sitta närmare skolan och primärvårdens personal. På så sätt kan professionerna samverka för att ge barnen och deras familjer bästa möjliga stöd.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden

 

IMG_0198

Panelen från vänster: Nanna Forsgren(verksamhetschef IFO Unga), Lennart Nygren(professor socialt arbete)
Kjerstin Bergman(nationell samordnare barn- och ungdomssatsningen, SKL),
Ulf Hyvönen(FOUI-chef Norrbotten),
Ing-Marie Wieselgren(nationell psykiatrisamordnare SKL), Cecilia Grefve(nationell samordnare sociala barnavården),
Therese Jarland(Maskrosbarn).

 

 

 

 

Bli först att kommentera

Den där jävla Söderling!

Av , , 1 kommentar 8

Se här nedan; en allvarlig artikel i dagens folkbladet om budgetläget i Vännäs kommun. Stora utmaningar väntar. Men samtidigt; sitter inte kommunalrådet Johan Söderling(s) där och småler åt det hela? Jo visst gör han det, så märkligt.

Söderling

Nu hoppas jag ingen tror att Vännäs kommunalråd tycker att situationen är särskilt rolig. Jag har efter 18 år som aktiv faktiskt aldrig träffat en enda politiker som anser att besparingar är något att le åt. Samtidigt har vi här en artikel på Söderling där han helt uppenbart ler åt det hela.

Vad är syftet från medias sida med att illustrera en allvarlig nyhet med ett leende kommunalråd? Säga att situationen inte är så allvarlig? Att kommunalrådet kan le för att det här fixar sig? Knappast. Tanken och känslan som väcks hos läsaren handlar nog snarare om varför den där Söderling alls sitter och ler åt alltsammans? Den där jävla Söderling, Är karln inte klok? Eller politiker som lever i sin egen värld. Överdrivet positiv.

Det här händer ofta i media. Jag hittar ingen annan förklaring än att man medvetet vill väcka negativa känslor mot den folkvalda genom bildval men även rubriker. Förstärka motsättningar.

Nu känner ju jag Johan och vet att han förvisso är en glad prick. Och ja han kanske till och med var glad under delar av intervjun(om det ens var en live-intervju). Men jag vet också att han ser allvarlig ut när han tycker att något är allvarligt likväl som han ser glad ut när något är roligt. Johan Söderling tycker förmodligen inte att kostnadsminskningar på 5% är något särskilt roligt att gå runt att skratta åt. Så varför kan vi då inte media förmedla det? Ingår inte bilder som överensstämmer med texten i en objektiv medierapportering?

Andreas Lundgren(s)

1 kommentar

Staten måste ta sitt ansvar

Av , , 2 kommentarer 12

Malmö kommun signalerar nu att asylsökande barnfamiljer snart tvingas sova utomhus då det inte längre finns platser till alla. Kommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammeh(s) säger att Malmö varnat för detta i månader och att staten abdikerat från sitt ansvar. Då Migrationsverket inte hinner med att registrera ankommande så faller det på Malmö kommun att anordna boende för de 800 flyktingar som anländer varje dag och inte har någonstans att ta vägen. På kort tid har Malmö anställt 1300 personer för att klara av uppgiften och man ansvarar just nu för 2200(!) ensamkommande flyktingbarn tills de anvisats en kommun. Och flaskhalsen växer. Migrationsverkets ansvarige konstaterar att man inte klarar mottagandet  och att det därmed blir ett kommunalt ansvar med hänvisning till socialtjänstlagen. Stjernfeldt Jammeh konstaterar att idrottsundervisning fått ställas in för barn i skolan då gymnastiksalar tas i anspråk.

Det är viktigt att landets övriga kommuner inte låter Malmö och Trelleborg lämnas åt sitt öde. Umeå och Skellefteå är sedan tidigare utpekade som ankomstkommuner för ensamkommande och kan inom kort också befinna sig i en liknande situation. Därför måste vi vara tydliga med att staten kan inte få fortsätta att förlita sig på att enskilda kommuner får lägga allt mer av sin ordinarie verksamhet åt sidan för att klara statliga åtaganden. Registrering och anvisning måste gå snabbare och socialtjänstlagen ska inte användas som skäl för övervältring av ansvaret.

Migrationsverket har vidare aviserat att man vill använda ytterligare 13000 evakueringsplatser i kommunerna för att lösa det akuta läget kring placeringar. Det är väntat men räcker inte långt när det samtidigt kommer 10000 flyktingar i veckan till Sverige varav cirka 2500 är ensamkommande barn. Risken är att dessa flaskhalsar kvarstår och detta måste staten kunna presentera svar kring. Ansvarig minister Morgan Johansson har vidtagit flera åtgärder men det går inte tillräckligt snabbt sett till hur stora utmaningarna är.

För kommunerna sker sedan nästa statliga flaskhals kring de ensamkommande barnen då Inspektionen för vård- och omsorg(IVO) i bästa fall tar 3 månader på sig att godkänna tillstånd för HVB-hem. Det höga ankomsttrycket gör att kommunerna därför fastnar i ett moment 22 och vänder ut och in på sig för att hitta lokaler.

Man bör faktiskt i detta läge kunna kräva att staten använder sina egna kontorslokaler för ankomstboende(transit) precis som kommunerna tvingas göra. Det minsta man kan begära är att staten inventerar samtliga sina lokaler under olika myndigheter och öppnar upp dem för ankommande. Det är orimligt att inte hela den statliga kapaciteten nyttjas samtidigt som barn i skolan inte får tillgång till idrottsundervisning.

Andreas Lundgren(s), ordf Individ- och familjenämnden

 

 

2 kommentarer

Kristallnatten

Av , , Bli först att kommentera 9

I kväll har Umeå manifesterat för att minnas novemberpogrommen(kristallnatten) 9-10 november 1938. Det var då nazisternas förföljelse av judarna eskalerade. Butiker och Synagoger förstördes, judar misshandlades och deporterades till koncentrationsläger. Jag höll en av appellerna vid manifestationen och du kan läsa den här nedan:

 

Dan Uzan var född samma år som jag. Han växte upp norr om Köpenhamn. Spelade fotboll och basket och var engagerad i stadens synagoga. Dan var jude.

Natten mot den 15 februari stod Dan på frivillig vakt utanför synagogan. Det var kyligt. Under dagen hade skjutningar skakat Köpenhamn och inne i Synagogan fanns 80-stycken 12-åriga barn på plats för en högtid.

En man närmade sig. Mannen utgav sig för att vara berusad och försökte ta sig in till barnen i synagogan. Han blev hindrad av Dan – då tog mannen upp en pistol och sköt Dan i huvudet innan han flydde från platsen.

Dan Uzan blev 37 år. Han dog för att han skyddade barn från terror. Genom att berätta hans historia så låter vi ett offer för anti-semitismen få ett ansikte.

Hatbrott mot den judiska befolkningen ökar i vårt land. Samtidigt som media är upptagna av bilder på flyktingar och rapporter om nedbrända asylboenden – så ökar i tysthet hotbilden mot den judiska befolkningen.

2014 var det år då överlägset flest hatbrott anmäldes mot judar. Trenden är att det är betydligt fler anmälningar idag än för 10 år sedan. Jag citerar från en polisanmälan:

”Isabell och hennes kompis går över torget. Från motsatt håll kommer

två unga män gående. Isabell uppfattar hur männen börjar stirra ilsket på henne. När de möts gör en av männen nazisthälsning och väser: ”Judesvin.”

Isabell tror att de kan ha reagerat på det halssmycke hon bär,

med en davidsstjärna”

Anti-semitismen i Sverige idag är verklig. Den judiska minoriteten tystnar och drar sig undan bakom säkerhetsarrangemang vid Synagogan och vid sina möten. Man vill inte ha bråk och gömmer undan sina symboler för att undvika att provocera.

Judarna har precis som andra utsatta grupper utmålats som underlägsna. Men det finns en viktig skillnad. De har också utmålats som inflytelserika och en del av en konspiration mot samhället vilket gjort dem till en särskild måltavla för hat.

Vänner.

Rasismens och nazismens hat har bara en slutpunkt. Historien lär oss det. Hat har inget stopp, det går inte att skruva av och på efter behag, det söker att få utlopp. Åk till den lilla skogsgläntan utanför byn Zbylitowska Gora i södra Polen. Några av er kanske har varit där.

800 barn mördades där. Deras brott var att de var judar. 800 barn inte ens 10 år som sköts i huvudet precis som Dan Uzan 70 år senare i Köpenhamn.

Då var en annan tid, men fortfarande mördas judar på Europas gator i hatets namn.

Människors lika värde är och ska vara en okränkbar princip som vi bygger vårt samhälle på. Vi som är här idag säger nej till hat och främlingsfientlighet.

Men vi säger också till den judiska minoriteten i Umeå:

Vi kan vår historia.

Vi står tillsammans med er.

Vi låter inget hända er.

Ni är inte ensamma.

Bli först att kommentera

När politik gör skillnad

Av , , Bli först att kommentera 5

Idag skriver jag och Vänsterpartiets ordförande i Umeå, Gudrun Nordborg(v) i Folkbladet om Individ- och familjenämndens beslut att brottsoffers ideella ersättningar och skadestånd inte ska omfattas i beräkningen av rätt till försörjningsstöd. Det här är en viktig reform för de brottsoffer som hamnar i en situation då man är beroende av samhällets stöd.

Gudrun har kanske inte hörts så mycket i medierapporteringen men har gjort ett stort arbete i att ta fram underlag och identifiera problemen. Tack Gudrun för ett bra samarbete över partigränsen i den här frågan! Politik gör skillnad. Insändaren följer här:

 

Det är både intressant och meningsfullt att få vara politiker. Att en idé leder till resultat skapar förstås extra tillfredsställelse. Det hände när Individ- och familjenämnden, IFN, i Umeå nyligen fattade ett principbeslut om brottsoffers rätt till försörjningsstöd. Tiden från idé till resultat var dessutom glädjande kort.
En fråga av undertecknad, Gudrun Nordborg, på kommunfullmäktigemötet i slutet av september, besvarades på ett positivt sätt av nästa undertecknad, Andreas Lundgren som ordförande i IFN, och bereddes därefter så att beslut kunde tas redan vid följande nämndsmöte.

Den som utsatts för brott ska därmed inte längre kunna nekas försörjningsstöd i Umeå för att tvingas använda också de ideella posterna av skadestånd eller ersättning på grund av brottet till sin basförsörjning. Så har det oftast varit både här och på andra håll i landet. Troligen är Umeå först med att principiellt markera att detta inte är rimligt utifrån syftet med dessa ideella poster.

Syftet med de ideella skadestånden är att de ska kompensera för de svåra upplevelser som brottet har orsakat. De ska fungera som ”plåster på såren” efter psykiska eller fysiska skador, genom ersättning för sveda och värk eller vid bestående skador för lyte och men.
Den kanske än viktigare posten för kränkning ska ge möjlighet till något positivt som motvikt till svåra upplevelser medan offret utsattes för brottet.

Vi vet ännu inte hur många som kan beröras av IFN:s principbeslut. För att få skadestånd från en gärningsman krävs nästan alltid en fällande dom. Det är välkänt att många anmälningar om brott varken leder till åtal eller dom.

Men i de fall när förundersökningen läggs ner och det är tydligt att ett brott begåtts därför att skadorna rimligen varken beror på en olycka eller på egna handlingar av offret, finns rätten till brottsskadeersättning.
En ytterligare förutsättning är då att gärningsmannen är okänd. Så är det till exempel i många fall av överfallsvåldtäkter, liksom för många som rånats eller som misshandlats i offentliga miljöer.

Individ och familjenämnden har genom sitt beslut använt den möjlighet som både lagen och rättsfallen öppnar för att kommunen har rätt att ge bistånd och försörjningsstöd utöver den stramt förpliktigande nivån.
Enligt vår mening talar också den så

kallade brottsofferparagrafen i socialtjänstlagen för att detta är viktigt. Där markeras socialtjänstens ansvar för alla brottsoffer, att socialtjänsten har ett särskilt ansvar för kvinnor som utsatts för våld eller andra övergrepp av närstående liksom för barn som utsatts för brott eller bevittnat våld av eller mot en närstående.

Vi känner till att brottsoffer upplevt att det varit meningslöst att driva krav på skadestånd eller att ansöka om brottsskadeersättning eftersom det inte gett dem något ekonomiskt tillskott alls om de varit beroende av försörjningsstöd.
I sådana fall blev det därmed ”gratis” för gärningsmannen att utsätta dessa personer för brott. I flera fall har det handlat om en kvinnligt offer med försörjningsstöd och man med betydligt bättre ekonomi som förövare.

Genom principbeslutet värnar Umeå kommun om brottsoffers rätt till att själv få bestämma över användningen av de ideella ersättningsposterna, vilket kan betyda mycket både för upprättelsen och självkänslan.
Och betyder allra mest för den som har en underordnad position i våra hierarkier av klass och kön.

Gudrun Nordborg (V)
Andreas Lundgren (S)

 

 

Bli först att kommentera
RSS Nytt från vk.se
  • Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.