Undersköterskor är också människor

Läser ett gammalt inlägg av en lokal poltiker om ämnet "människors rätt att bestämma vars de vill bo". Enligt denna politiker ska äldre personer ha rätt att välja hur. var och vem de ska bo med. Nu vill jag visserligen inte förvandla min blogg till någon politik och opinionsblogg eftersom vi har många duktiga personer inom detta område, men hursomhaver vill jag säga min åsikt om detta ämne.
Enligt denna person ska "vi", i mitt samhälle Robertsfors införa något som kallas "pargaranti", dvs: har ett par bott tillsammans i många år och den ene behöver bo på ett särskilt boende så ska dom få fortsätta bo med varandra. Hittils, allt väl. Jag håller med, detta är en vacker tanke och vision. Men enligt mig, som jobbar inom äldreomsorgen och är undersköterska, så ska denna vackra vision gå hand i hand med rättvisa arbetsvillkor för dom anställda.
Hur tänker jag egentligen? Låt oss spekulera. Skulle jag och min arbetskollega (vi är bara två per arbetspass) få par på varje rum skulle det innebära sexton personer per avdelning. Hm. Är detta rimligt att två stycken personer ska klara av? Rent fysiskt och psyskiskt? Och tidsmässigt? Nej. Det kommer inte på frågan, även om vi skippar lunch/middagsrast, aldrig går på toaletten och pratar med vårdtagarna. Nej och nej. Par = fler vårdtagare = mer personal. Om detta inte kommer på frågan = Nej.
 

Sedan läser jag : "Vi bör även respektera de äldres önskningar om var i kommunen de vill bo. Äldre personer har inte lika lätt att förflytta sig."
Jahapp, tänker jag. Många äldreboende/korttidsboende har lagt ner pga besparingar och politiska beslut. Är detta hyckleri eller fantasier från denna politikers sida? "Vi måste flytta dom" , hm, ja om boenden stängs ner så MÅSTE dom flyttas eftersom det inte längre finns valmöjligheter! Har hört skräckscenarium när vissa vårdtagare som bott på X-boendet fått veta att dom "äntligen ska få flytta till det andra X-boendet", dött på pina kiv, fast dom varit gamla, pigga och livsglada. Slump eller sammanträffande? Nu är jag absolut inte politisk korrekt, men jag är bara människa!  Undersköterskor är också människor, även om politiker har en tendens att glömma det! Dom verkar tro att vi ska utföra stålmannen-jobb på skitlöner. Dom glömmer att vi inte har mer timmar än angivna arbertspass men ändå kräver att vi ska hinna städa hela avdelningen, rengöra kylskåp, köksluckor, skriva matlistor, dela mediciner, städa deras rum, sköta deras hälsa, ge dom mat, diska alla kantiner och tallrikar, städa toaletter, tvätta kläder, städa tvättstugor, inte själva bli sjuka, hinna prata med vårdtagarna et cetera et cetera. Suck. Politiker som snackar om äldreomsorgen kanske borde jobba en eller två månader innan dom kommer med sina briljanta teorier? Nej nu är jag bara bitter!

Kuriosa: jag älskar faktiskt mitt jobb, det enda jag hatar är besparingarna.

Klart dom ska få bo tillsammans på ålderns höst, men då måste politikerna tänka om!