Outbildad personal går före undersköterskor

Det finns dom som reagerar med att skrika och föra ett jävla liv när dom blir arga på nån. Inte jag, jag blir dödstyst. Och det var precis det jag var när jag gjorde en visit hos min f.d arbetsgivare för att be om ett arbetsgivarintyg.
För arg, det var jag minsann. Det kokade inom mig, hade blickar kunnat döda hade tapeterna ramlat ner från väggarna, sanna mina ord.

Varför var jag arg?

Jo, för att jag har gått hemma i min lägenhet och ruttnat utan arbete medans det har funnits flertalet arbetstillfällen och inte ett enda har erbjudits till mig.
Arbetsgivaren märkte nog att jag inte tog det så bra för denne försökte "förklara" det hela med att jag inte har varit "tillgänglig". Hah! Jag fick ETT samtal för drygt en månad sen. En fredag vid lunchtid och jag råkade olyckligt nog befinna mig på toaletten så jag missade telefonsamtalfanet. Och detta tog arbetsgivaren som ett tecken på att jag inte var tillgänglig? Va? Vad kallar man en arbetslös undersköterska som sitter hemma och läser tummade serier i tre veckor för om inte tillgänglig?
Det var inte det värsta. Nej. Det värsta mina kamrater, var att o-u-t-b-i-l-d-a-d-e vikarier har fått jobba istället (jag har misstänkt det här under dom här veckorna, för sannolikheten att ingen är sjuk på över tre veckor är jäkligt liten, men jag ville verkligen inte tro det).
Åh, jag var så arg så arg! Jag ifrågasatte verkligen hur denne kunde använda ett enda telefonsamtal som anledning att totalt skita i att ringa ut mig. "Jamen det har funnits liknande tendenser i våras, du har ju varit svår att få tag på"

Hursa? Jag har gått i SKOLA, vilket arbetsgivaren visste. Så då kan man inte förvänta sig att man alltid svarar i telefon klockan tio på förmiddagen, herregud jag har ju lektioner! Men jag poängterade att varje gång denne FICK tag i mig så har jag alltid tackat ja.
Grrrr. Och sen för att "göra allting bra" fick jag erbjudandet om två arbetspass. Jävlar vilken tajming, jag kommer hux flux förbi för att be om ett papper efter att ha varit utan jobb i tre veckor och sen får jag erbjudande om arbete! Jag måste verkligen ha turen på min sida. Inte. Den tragiska verkligheten är att om jag inte gått förbi hade jag inte fått nåt arbete. För då hade arbetsgivaren fortfarande stämplat mig som "otillgänglig" och fortsatt fördela arbetstillfällena till sina anställdas ungar utan utbildning.
Jävligt fel om ni frågar mig. För policyn säger att utbildad personal ska ha arbete före. Jag hoppas jag gjorde arbetsgivaren nervös när jag berättade att om en enda outbildad vikarie får ett jobberbjudande som inte jag fått erbjudande om innan så kommer jag gå till facket.

För fan, nu är jag less på den här orättvisa behandlingen. Ska det verkligen vara så att så länge man inte har en utbildning får man jobba, men så fort man har det på papper att man är undersköterska så slutar telefonen att ringa för då är man för dyr?
Eller ska det vara så att om du missar ett enda telefonsamtal så blir du avskuren möjligheten att någonsin få jobba? Vars ligger logiken bakom det? Eller rättvisan?