En stor dag för demokratin

Igår var det en stor dag för lilla Minna Toivanen. Igår var det valdag och hon skulle gå och rösta för första gången. Efter arbetsdagen tagit slut för henne klockan fyra tog hon sin rangliga cykel och cyklade hem uppför alla backar. Efter att ha ätit vegetarisk gryta, duschat och fönat håret plockades dom fina finskorna fram och sen tog hon ekipaget till tätortens vallokal. Röstningen tog bara någon minut men hon märkte att samma unga kille stod och hängde innanför dörrarna med sitt röstkort när hon var påväg därifrån så hon stannade till och frågade om inte även han skulle ta och rösta?
"Nä fan, jag vet inte hur man gör"
Detta tyckte Minna var riktigt hemskt så hon förklarade att det hela var mycket enkelt, man behöver bara ett röstkort, vilket den unga mannen hade, sen behövvde man ett ID-kort eller någon som kunde identifiera en. Sedan var det bara att välja ett parti, ta dom tre olika valsedlarna och kryssa för ett namn. Men om man var osäker på vilket namn man ville kryssa för kunde man strunta i det, för då skulle rösten tillfalla den som stod först på listan, dvs "favoriten". Detta verkade vara för invecklat för den unga mannen så han undrade om det inte fanns blanka röster. Jo svarade Minna, det finns och pekade bortåt där dom blanka valsedlarna fanns. Men då la sig en äldre herre i diskussionen och den unga och den gamla mannen diskuterade om man var tvungen att skriva något på den blanka valsedeln. Minna insåg att diskussionen var dött lopp och skyndade sig ut genom dörrarna för att bege sig till en viss valvaka.

I korta ordalag var det en trevlig valvaka, men tråkigt nog var Minna nästan yngst i lokalen om man räknar bort ungarna som knappt fått mjölktänder. Men trevligast med valvakan var nog det kommunala resultatet där rätt färg vann och det firades såklart med praktfulla fyrverkerier och glada utrop. Alla var glada, förutom partiet som rasade bakom en viss partiledares bakgård. Men det behöver vi inte gå in närmare på.