Neurotisk pendlare och klädutbud för killar

Vaknade av att storebror den yngre ringde och ville ha klarhet hur han skulle ta lokalbussen till Ålidhem. Jag är inte förvånad då vi i familjen är extremt dåliga på orientering, lokalsinne och så vidare. Det är först nu efter flera år som jag tycker att jag klarar av att ta lokalbussen och läsa tidtabellen själv. I början när jag skulle besöka frugan var jag ett neurotiskt vrak som ville ha stegvis information om hur man hittade till busskuren, när bussen gick, hur jag skulle trycka på knappen, vad hållplatsen hette, skulle hon stå utanför och vänta?
Och sen var jag expert på att hoppa av på fel hållplats – alldelles för många gånger.

*

Igår var det som sagt uppvaktande av min mor som hade den äran att fylla år. Storebror den äldre med fru hedrade oss med att komma ända från orten Röbäck till samhället Robertsfors. Först for vi ner på affären som inte var kooperativet. Jag handlade en minimalistisk blomma med kruka på Solrosen till mamma (enbart ett handritat kort kändes lite torftligt då hon ändå hade mig drygt åtta månader i sin mage). Jag gillar dom här små blommorna, dom räcker mycket längre än snittblommor som vissnar på halvstång innan man kommit sig hem. Sen kostar det inte så mycket och dom är darn cute.

Gullig så det förslår!
 

Storebror den äldre köpte med sig en tröja från klädbutiken och var riktigt nöjd. "Såhär bra kläder hittar man inte i Umeå" . Nu är jag inte så bekant med vad det finns för klädutbud för killar men han menade att det bara fanns kläder om man ville se ut som en "Mimer-estetare med HM-fittout" (det ska såklart vara "Midgårds-estetare" och "HM-outfit", haha!). Enda erfarenheten jag har av att handla kläder var den gången jag skulle köpa en slips i 30-års present till en manlig bekant åt mig och gick in på Gregers där plånboken vissnade när jag såg prislapparna.

Starkt kaffe, något hård bulle och skvaller hemma hos min far sen åkte vi hem till födelsedagsbarnet där storebror den äldsta anslöt sig. Sen åt vi smörgåstårta och fikade av dom tre tårtorna tills vi alla spydde i servetten av mätthet. Sen vart det presentutdelning och högljudda diskussioner om politik, arbete, affärsidéer, flyttlass och visning av diverse youtube-klippp. Jag känner mig fortfarande helt slut, tur det är en hel månad till nästa gång vi alla syskon ses!