Hur ska man veta nåt man inte vet?

Det jag tyckte var mest dassigt med att gå ut på krogen för första gången var inte den långa gapiga kön in, det oresonligt höga inträdet, avgiften för garderoben, den alldeles för höga (s)hit-musiken, alla tölpar på dansgolvet som dansade (läs: juckade) sig för nära inpå en, utan det var : vad fan ska man beställa i baren? Som varje nybliven artonåring gör man alltid debuten på krogen så fort som möjligt, jag gjorde den samma kväll jag fyllde år (jag fyllde år på en fredag). Jag minns hur förvirrad och svettig jag kände mig när jag stod framför bartendern. Vad i helsike skulle jag be om?
På fjortis-dunka-dunka uteställena är det knappast miljö att stå och konversera med bartendern vad dom har på drinkmenyn (finns det ens en drinkmeny?) utan man ska helst trycka in en hundralapp i munnen på dom och skrika ut sin cosmopolitan/carlsberg/annat blask för alla fyllon med skotsrutiga skjortor sprutar ner en med saliv om man tar för lång tid på sig. Sen var jag sist ut bland mina vänner att fylla år (december-barn) så jag kände mig riktigt svartsjuk på dom som var så "världsvana" och visste precis vad dom skulle beställa.

Jag tycker fortfarande det känns jobbigt att beställa från baren. Min fantasi* sträcker sig till typ smirnoff ice, gin & tonic och när jag har råd köper jag vodka. Iallafall så kopierade jag från en annan tjej och beställde en Tequila Rose som första drink.

* egentligen har det inget med min "fantasi" att göra. Utan jag är bara en sån där person som ogillar att byta när jag hittat nåt jag gillar. Exempel: i begynnelsen åt jag en Hawaii när vi beställde pizza. Sen plockade jag bort ananasen efter några år. När jag inledde min vegetariska bana i livet plockade jag bort skinkan och åt den så, dvs ost, tomatsås och deg. Efter ytterligare en massa år la jag till räkor på nåns inrådan. Alla ledsnade väl på min torftliga pizza. Nu senaste året har jag lagt till vitlöksdressing. Och det är den enda pizza jag beställer. Helt otänkbart att jag ska byta eller "variera".