En misantropisk tegelsten

Jag har återupptagit läsandet av Elias Canetti’s tjocka klassiker. I somras började jag läsa några kapitel men ska jag vara helt ärlig så kände jag inte för att läsa Förbländningen just då. Den är rätt mastig och det tar tid att plöja igenom Canetti’s misantropiska tegelsten. Nej ursäkta mig, hans mästerverk!

Jag är vanligtvist en snabb läsare och enligt ett lästest jag gjorde för nåt år sen så läser jag över trehundra ord i minuten. Men jag har på känn att den här boken behöver en mera långsam lästakt. Jag har bara hunnit läsa några kapitel, men romanen har redan börjat bli…en aningen bisarr. Det ska bli intressant att se hur den utvecklas.