Mitt frostiga kungadöme smälter!

Ett evigt dripp droppandes fick mig att kisa ut genom fönstret. Därute ser det ut att regna från taket. Förbaskat, har våren tillsist nått den norrländska tundran? Iallafall så kände jag mig lockad (lurad?) av termometerns många plusgrader att fälla upp plaststolen utomhus för att lapa lite viktiga D-vitaminer. Helt snärjd var jag ändå inte av solens ynkliga strålar så jag hade tagit på mig min svarta fuskpäls och varma kängor men till ingen nytta. SMHI’s rapporter är inte så mycket att lita på men nog blåste det allt rejält. Orkade bara sitta i solen i drygt en kvart sen tröttnade jag. Jag begriper mig inte på folk som har det som rutin och hobby att sola i flera timmar. Uäck vad tråkigt det är! Har man sällskap i solen kanske tristessen går att schasa bort men ensam…vad ska man göra? Sitta och tänka hur förbannat tråkigt det är? Man kan ju inte sitta och läsa för då får man vit hals och solbränd panna. Solglasögon är bara att räkna bort såvida man inte vill bli förväxlad för att ha råkat ut för brillenhematom.

Lite pinsamt att erkänna men jag var skitnervös för att solen skulle ha väckt upp alla sömninga insekter ur deras vinterdvala. Det går inte att koppla av när man är rädd för getingar i näsan och spindlar i håret.

Tur att det är många många månader kvar innan det är sommar, för då börjar inferno.

Mitt vackra vackra vinterparadis! Säg att du stannar mycket längre till!