Katanagatari, historisk inkorrekt samurajserie

Minnalainen rescenserar:

Den kvinnliga generalen Togame är utsänd av Shogun i uppdrag att samla ihop de tolv ovärderliga och extremt farliga svärden som den legendariska smeden Kiki Shikizaki skapat. Hon reser till ön Fushou för att be en landsförvisad krigshjälte att hjälpa henne med uppdraget men väl på ön upptäcker hon att han avlidit och bestämmer sig för att låta hans arvinge och son. Shichika Yasuri att hoppa in istället. Tillsammans lämnar de ön och ger sig ut på en resa genom Edo-Japan för att leta reda och återta de tolv svärden.

*

Katanagatari kanske vid första anblick ser ut som en typisk actionfylld samurajserie, men det som gör den här serien annorlunda är att huvudpersonen Schichika Yasuri för det första inte använder sig av ett svärd, han har inte den blekaste hur man använder ett heller! Schichika använder sig istället av en svärdslös teknik, "Kyotouryuu ", en teknik som gått i arv i sju generationer och var Togame’s främsta anledning till varför hon ville använda sig av hans far i uppdraget. Kyotouryuu är en svärdslös teknik där utövaren slåss med sina armar och ben istället som svärdliknande vapen.
Eftersom Schichika är född och uppvuxen på den isolerade ön har han aldrig träffat nån annan än sin far och syster och han har aldrig varit utanför ön heller. Så han blir förvirrad av vanliga seder och är dålig på att uttrycka sig emotionellt och personligen är han alldeles underbart klumpigt söt och kickas ass när han slåss mot en motståndare.

Togame jobbar åt Shogun som en slags strategiker/general och har fått i uppdrag att samla ihop de tolv svärden. Hennes förflutna spelar en viktig roll i historien och hennes relation till Schichika är mer invecklad än man först kan tro.
När hon får reda på målet för hennes resa, Schichika’s far, har dött så låter hon sig inte rubbas utan kommer snabbt på en ny plan. I planen så har hon bestämt sig för att  Schichika ska bli förälskad i henne. Enkelt, någon som drivs av makt eller pengar kan man inte lita på då den personen kan bli korrupt och förråda en. Men en som slåss för kärlek, ja det är en helt annan sak.  Jag gillar Togame’s design, hon är väldigt petite och feminin och hennes kläddesign är vacker med alla färger. Även om hon har noll talang för hur man hanterar ett svärd (något hon även är stolt över) så jämnar det ut sig med hennes otroliga intellekt och sinne för strategier i strider.

Annan fakta om Katanagatari:
* serien är baserad på en novell av Nisio Isin som även ligger bakom serien Bakemonogatari
* Serien är tolv episoder lång och när den gick i Japan så sändes ett avsnitt i månaden.
* Serien utspelar sig under Edoperioden men har ingen historisk anknytning alls, tidsperioden är mer som en rekvisita.
* Taku Iwasaki ligger bakom musiken.
* En "shogun" är en beteckning under Edoperioden för Japans högsta militära befälhavare.

Betyg: 8 av 10 vodkaflaskor (vilket jag absolut inte trodde att jag skulle ge när jag såg de första avsnitten, man kan säga att man måste vänja sig med serien och vänta på sista avsnittet, som var magnifikt!)

För att se trailern, klicka här <–