Jag har tappat rösten !

  Inte den sortens röst som jag här och nu använder utan den som låter när man pratar .     Det är en speciell upplevelse att inte kunna få fram det man vill säga  Man känner en viss isolering . Till och med telefonen tystnar eftersom de som vet om handikappet undviker att ringa .

                     Den här gången är jag inte helt stum utan orden kommer ibland . Men även det ger ett förvirrande intryck .

                                  Det är annars intressant att se andra människors reaktion när dom hör den väsande rösten.    För några år sen när jag fortfarande var verksam i min syatelje drabbades jag av denna åkomma , men eftersom det annars inte var något större fel på mig jobbade jag ändå .

                      Det roliga hände när någon kund anlände och dom hörde mitt väsande : jag har förlorat rösten !    En del förde ett viskande samtal med mig medan andra talade sakta och övertydligt som om jag var helt störd och inte förväntades förstå svenskan .

                                          Det bästa exemplet kom på kvällen när min man som på den tiden inte var så märkt av sin sjukdom , utan kunde dra till och laga kvällsmat . Och jag var ju tystsjuk . Hans iordningsställande av den maten bestod i regel av kokt korv med bröd.               Han kom då nära och frågade : " vill du ha en eller två korvar "? Och samtidigt visade han upp ett respektive två fingrar framför ögonen på mig !!!

                               Jag kommer ihåg att det inte ens gick att skratta ordentligt .