Mera om min far…

Min far lämnade jordelivet på en speciell dag. Han hade då i många år varit sjuk eftersom han drabbades av Parkinsons när han var i 60-årsåldern. Jag visste inte så mycket om den sjukdomen när han fick den, men fick sedan se hur sjukdom kan bryta ned en människa och jag tror att inom mig, finns fortfarande ett oläkt sår och en stor saknad efter min pappa. Min mamma var stark som en klippa som skötte om min far alldeles själv i många år. Han låg på lasarettet den där dagen och vi hälsade på honom, jag och min mor. Han var ovanligt klar och tittade på mig och jag kände mig glad när jag gick därifrån. Det var en dag i slutet av sommaren – en tidig augustidag. Sent på kvällen kommer budet, telefonsamtalet att nu är slutet nära. Han somnade in innan tolvslaget, på min födelsedag.

Min stiliga pappa i hans krafts dagar med nordsvensken Pålle