Tillbaka till Eden…

Eller funderingar över tomhet, liv utan passion eller lust. Jag älskar när människor är uppfyllda av något, ett projekt, en idé eller har den personligheten. Jag kanske inte alltid visar att jag tycker det, men inom mig porlar ett annat liv än det som syns utanpå. Det finns väl inget mera nedslående än att mötas av ord som ”det har vi provat förut, det fungerar inte” eller ”nej” eller någon annan dyster yttring. För varje gång man möts av blanka blad dör en liten kreativ del inom en. Jag har en del projekt jag skulle vilja ta itu med, gå in för det och få det gjort. Jag har återfått min lust att skriva och jag är glad eftersom jag under flera år inte känt någon lust alls att sitta och plita med ord och meningar. Att skriva är något som gör mig genuint lycklig, inifrån och ut. Och det om något kan väl vara meningen med livet, att känna genuin lycka någon gång då och då. Bara för att…