Du och jag…

Jag tror på en högre makt. Det går lite upp och ned, men jag återkommer alltid till att det måste finnas en skapare till allt storslaget – oss själva inkluderade. Jag fascineras av berättelser om helande eller om Guds röst. Tänk vilken nyhet det skulle bli i Aftonbladet: EXTRA – hon hörde Guds röst! istället för EXTRA – här visar GW upp Palmerevolvern. Nyhetsvärdet går bara inte att jämföra, men här krävs bevis och hur kan man bevisa att man hört Guds röst om man inte har den inspelad, saknar fingeravtryck och DNA – måste man ha en groupie? Räcker det enbart med att tro…

Det är sällan man talar om existentiella frågor. Lättare är det att tala om vädret eller recept på köttbullar. Inte för att det är något fel på just de samtalsämnena, men ingenting man sedan tänker vidare på. Det är något som jag inte vet och jag kan inte sluta fundera på vad det är. Det man värdesätter allra högst brukar man vilja bevara, som en hemlighet eller i en ask med silkespapper för man är rädd om sin skatt, fast å andra sidan sägs det ju att delad glädje är dubbel glädje…