Kanske är januari bara för sorglig…

Är det mörkret eller kylan som får en att misströsta litegrann; kanske endera av det – eller de två tillsammans. Jag bävar för allt är så skört. Jag skulle vilja springa ut bland ängens blommor i sol under blå himmel, men det går så klart inte. Känna doften av sommar bland blåklockor och prästkragar och ropa: jag är här! Det fungerar inte lika bra i snö. Kanske är det bara mörkret och när dagarna blir längre kommer allt att vara glömt igen. Alla tvivel, alla tveksamheter, allt man funderar på under tiden man går sin stilla ban. Kanske är det bara för att januari är så mörk och kall…