Ibland måste man påminna sig om att livet går upp och ned…

Vissa saker har jag svårt att uppröra mig över. Jag vet – vädret, ibland regnar det – till och med flera dagar i sträck. Allsång på Skansen – har man sett det förut? Jordgubbarna kostar 89 kronor litern och VK var inte i brevlådan idag. Dessa saker är enbart exempel, ingenting att hänga upp sig rent bokstavligt på, men som ligger och skvalpar i bakhuvudet när jag skummar igenom nyheterna och ser rubriker om IS, Donald Trump, diverse krig och en hel del annat lidande. När jag läser att prinsessan Sofia har haft en underbar sommar så vet jag inte vad jag tänker. Jag får det helt enkelt inte att gå ihop. Kanske för att jag känner mig maktlös över sakernas tillstånd, att det finns så många människor som aldrig har fått några chanser här i livet utan lever i ofrihet, förtryck och svält.

Jag glömmer inte när jag såg om damerna på Östermalm på TV och en kvinna som visade ett plagg som såg ut som en grå 80-talssweatshirt från HM förklarade att vitsen med denna tröja var att när man bar den visste likasinnade att det här var en dyr märkeströja. Ungefär så. Kanske var det just det jag tänkte på när jag läste artikeln om Sofia, men varför ska man missunna människor att ha det bra, att leva lite över alla andra, få lite lyx och flärd och vara prinsessa? Är inte det ”alla flickors dröm” att växa upp och bli en prinsessa eller åtminstone förvandlas från ankunge till svan?

Egentligen var min första kontakt med prinsessor en liten sagobok som hette ”Prinsessan på glasberget”: Jag var väl sisådär sju år då jag fick den i julklapp och jag älskade mina böcker och jag läste om prinsessan som satt uppe på sitt höga glasberg och inga prinsar eller några andra heller för den delen kunde rida med sin häst uppför glasberget – som inte prinsessan själv ville ha. Och det värsta som fanns var att hamna på glasberget. Hu, vad hemskt. Scream 1 och 2 är ju rena söndagsskoleberättelserna i jämförelse med detta tillstånd.

Den dag jag läser en saga om en prins som sitter på glasberget och väntar på en prinsessa som ska klara sig ända upp till toppen och fria kan jag även tänka mig att revidera min åsikt om prinsessor – fast egentligen har det kanske redan hänt – rent bokstavligt…