Bo Kaspers får mig upp på banan igen…

Ja, han gick ju på gymnasiet samma år som jag gjorde och dessutom i samma skola. Kommer ihåg att jag gluttade på honom en gång i tiden på tisdagens filmkvällar på Strömbackaskolan. (Nice att som 16-åring kolla på Rosemary’s baby och sedan promenera hem sent – undrar vem som gjorde urvalet av filmerna?) Ni vet Bosse Sundström. Sedan dess har jag hört bandet ett otal gånger – dessutom i ett tält med stormvarning här i Umeå, Bo Kaspers orkester är för en pitebo lika bra som Euskefeurat. Ni vet Ronny Eriksson. Alla kommer från Piteå. De goa och humoristiska:-) Det finns faktiskt en speciell piteanda – en lätt bisarr, skruvad humor – ett sätt att möta livet, det kan ju inte bli värre. Man kliver upp och så är dagen förstörd. Det är bara att inse fakta. Glaset är alltid halvtomt.

Det är kanske inte framtiden som är det stora, utan allt som finns bakom en. Och från allt stiger vi upp som Fågeln Fenix. Alltid nya. Pånyttfödda. Ungefär som en pitebo:-)