I den stora sorgens famn…

Det är natt. För mig är det tidig morgon. Ofta vaknar jag innan gryningen och innan allt börjar om igen. Just den här tiden på dygnet står allting stilla, inga bilar eller bussar kör på gatan utanför, inga steg hörs från våningen ovanför. Allt är lugnt. Fridfullt. Har redan hunnit lyssna på en intervju om narcissism, ja blir den vanligare och vanligare och hur skadlig är den och sedan kom låten ”I den stora sorgens famn” fram. Just den här tiden på natten kallas vargtimmen (ett begrepp som för övrigt skapades av Ingmar Bergman i hans film med samma namn) som i Wikipedia beskrivs med: ”Gällande den vetenskapliga relevansen för begreppet, så har det påvisats att kroppen, i de fall då dygnsrytmen följer solens upp- och nedgång, vid fyratiden på morgonen är nedreglerad till ett minimum; blodets halt av hormonet melatonin är som högst, kroppstemperatur och blodtryck sjunker till dygnets lägsta nivåer och ämnesomsättningen går ner”.

Jag hör inom mig Teds sångröst när han sjunger:

I den stora sorgens famn
Finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt
Och i solens första strålar
Flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar till en tross
Mellan oss
Så når vi varandra

Alla fina texter som hans bror Kennet skrev till Teds musik. Känslosamt, hoppfullt ändå. I den stora sorgens famn, finns små ögonblick att skratt. Kanske skapas den bästa poesin i vargtimmen, kanske skrev Vilhelm Ekelund följande rader i gryningstimmen: ”Aldrig kan själens längtan stillas, icke jordens riken, brusande städer och havens glans förmå att lindra dess eviga oro. O, vem spelar dessa toner, denna svidande musik på mitt hjärtas strängar, spända alltid, alltid alltför hårt?”

Alla dessa människor som sätter ord på våra känslor. Klargör, reder ut, visar det mänskliga, det som finns i tankarna mellan natt och dag, när ingenting annat finns. Vargtimmen är kanske vår bästa timme på dygnet, varför tappa den genom att sova. Nu hörs en traktor. Jag är inte ensam. Ljuset är på väg in. Så som stjärnor tittar fram – ut ur evighetens natt…