Vem är bättre än en annan?

Ni kanske också såg partiledardebatten förra helgen när Jimmie Åkesson med spelat förtryt utropade, något i stil med, fritt citerat: Kallar du mig nazist! Han lät sannerligen som Karl-Bertil Jonssons far när han utropade: Jag har närt en kommunist vid min barm – och då menar jag enbart tonfallet. Upprördheten. Jag tänker mig att många människor inte har en aning om hur det är att leva i förtryck under staten. När friheten begränsas, när du enbart är en liten bricka i ett spel, något man kan förkasta eller förinta. Det var det som hände under andra världskriget och i alla andra krig.

Det händer i människors hjärnor – man börjar fundera att, är jag ändå inte lite finare än andra? Är inte min hudfärg eller min ras lite över alla andras? Det ljummar till i hjärtat, eller hur? Och så kommer någon på att dom där människorna, som faktiskt är väldigt lyckade, framgångsrika, drivna – är helt fel. Och sitter man vid makten kan man göra vad man vill. Det är så man blir främlingsfientlig. Man måste förstå att en människa som skrattar inte alltid är glad inombords och en människa som säger något kan innerst inne mena något helt annat.

Så många stater man läser om som har sina medborgare i gisslan, kommuniststater med koncentrationsläger, etc. etc. Människan är född fri och borde få leva sitt liv i frihet under ansvar. Ebba och Ulf leker med elden. Nyamko har kört sitt parti i botten och SD är inga demokrater vad än namnet säger…