Det tragikomiska med hat…

Tänk er att bli utsatt för en hatattack, någon kvällstidning som gör en kampanj eller vad som kan skrivas i sociala medier. Någon som blir syndabock eller är symbol för ett beslut eller en regel som berör det svenska folket. Man pratat om ”när drevet går”, som en jakt, spänning som kommer att leda till att ett byta infångas och tillintetgörs. I vissa fall har personerna gjort dåliga saker, i andra fall inte – men den som jagar ger sig inte. Bytet ska läggas ner, det är väl så en lyckad jakt slutar – eller?

Anders Tegnell måste ju ha en ovanligt hård hud, den kritik han har fått, inte minst av munskyddsförespråkarna. Frågorna på varenda presskonferens som FHM hållit om varför Sverige inte stiftat lagar om att munskydd ska användas, varför har vi inte hårdare tag, varför har vi bara rekommendationer när alla andra har (fyll i det som passar)? Tänk motsatsen, om vi varit i lockdown i två år med munskydd och lagar där man blivit bötfälld om man gjort ett enda litet misstag.

Man måste nog vara ganska tålig och klok för att ta beslut som rör hela det svenska folket. Elrabatt – varför då, när alla borde få. Vartenda beslut vrids och vänds på och kritiseras grundligt. Vi får göra det också, för vi lever i en demokrati. Känslan av att behöva stå i Aktuellt eller Rapport och försvara ett beslut eller en metod och få skarpa frågor om varför, varför, varför. Jag kan tänka mig att just det ordet får nackhåret att resa sig på varenda politiker och idrottsman/kvinna. Varför? Varför gjorde du så när du kunde ha passat? Varför? Ja, varför är inte hela världen till för just min skull, den snurrar väl runt mig och mina behov?

Men rättvisetanken är ändå skön och rejäl. Det ska vara rättvist på det stora hela. För alla – ur ett helikopterperspektiv…