10 år yngre på 10 dagar…

Jag är ju ett TV-freak. Så många timmar jag kollat på TV i mitt liv, funkar som terapi för mig. Jag kan vara bergsklättrare, vamp, skomakare eller Superintendent Jane Tennison. Jag har alla strängar på min lyra – jag kan till och med bli 10 år yngre på 10 dagar – om jag har riktigt bra fantasi. Det är otroligt egentligen, efter besök hos en engelsk tandläkare, utseendefixare utan kirurgiska ingrepp (botox och fillers), stilexpert, sminkproffs och kändisfrisör – så kan en tandlös, gråhårig, stillös 60-årig kvinna bli glamourös. Finns det audition i Sverige? Jag kan stå ut med förnedringen att stå på Kungsgatan och att folk får gissa min ålder och fälla kommentar om mitt utseende, exv: hon verkar trött, hon tar inte hand om sig själv, tråkiga kläder, frissigt hår, hon är nog uteliggare, 74?, 65? etc.- jag säger bara: bring it on – jag ställer upp – för jag vet resultatet. När jag är klar kan jag gå ut på catwalken och synas. Allvarligt talat, det är helt ofattbart att människor kan bli så förändrade av ett underhåll på 10 dagar. Det är som om ett ljus tänds i personens ögon och man ser människan igen, för att man syns igen.

Jag är ingen fan av botox, men jag blir glad när jag ser att människor blir lyckliga och får tillbaka livsgnistan. Att man blir sig själv igen.

Min mamma och pappa är på webben. Dom lever inte längre, men dom lever ändå. Släktingar har gjort släktforskning och jag har själv lagt ut bilder på mor och far. De gifte sig den 24 november 1946. Ett år efter andra världskrigets slut, vilket känns lite ofattbart. De fick vara med om hårda tider, vilket färgade deras framtida liv. Ingenting kommer gratis, det är hårt arbete som gäller. Jag är en produkt av den tiden. Född på 60-talet, men med influenser av gångna tider. Det finns saker idag som jag har svårt för och tar aldrig något för givet. Vi bär alla vårt arv inom oss och försöker göra det bästa vi kan av det. Här står dom i ovetskap inför ett bondeliv i en liten by in the middle of nowhere, Parkinsons sjukdom och sju barn. Nu kan jag säga – ni gjorde det bra…ni hade inte behövt stå på Kungsgatan…