Hon log och var hur trevlig som helst…

Tjejen i kassan. Sådär som alla yngre tjejer är nuförtiden, skolade i social kompetens ändå från koltstadiet. Själv kände jag mig lagom sprudlande med en segdragen förkylning i bagaget när jag befann mig nere på stan trots såväl hjärtklappning som öronsus för att handla det allra nödvändigaste. God och glad med Kexchoklad tänkte jag när min blick vandrade genom varukorgen. Undrar om den hjälper. Kanske i kombination med opoppade popcornkärnor och kycklingklubbor. Fredagsmys.

Bilden av Ulf Kristerssons regeringsbildningsförslag passerade revy – hade Ebba kopierat Magdalenas klänningsstil eller har dom samma klädmärke och varför såg det ut som om hela gänget var lika tillkämpat glada som föräldrar på väg att skilja sig och ska berätta nyheten för sin barnaskara och inte själva tror på budskapet att allt ska bli så bra i framtiden? Allt kostar på. Jag vet. Hela livet är en kompromiss. Från början till slut. Egentligen är det bra. Kompromisser föder lite ödmjukhet, men de måste vara bra. Kan man kompromissa med vem som helst som har helt avvikande åsikter än vad man själv har utan att riskera att bli överkörd och tillplattad till marken?

Varför har förresten korv blivit den gemensamma nämnaren i svensk politik, oavsett parti? Varmkorv, falukorv, korv med bröd. Nä, testa med lite Kexchoklad istället i nästa valrörelse och gå gärna igenom kassan i livsmedelsbutiken under valrörelsen och insup lite äkta trevlighet och tillmötesgående. Undvik att ge exempel om stackars faster Elsa, kusin Vitamin och Hassan i förorten. Glöm inte att väljare också är människor av kött och blod som går till jobbet varje dag, betalar sin skatt och bidrar till andras överlevnad. Oavsett hudfärg, kön, sexuell läggning etc etc.

Det var nästan plågsamt att se klippet i veckan när Liz Truss hälsade på Charles III, Liz som nästan krumbuktade ihop sig under tiden som Charles ojade sig och var dryg helt enkelt. Med vilken rätt kan man fråga sig. Försörjd av Storbritannien till att hälsa på presidenter och statsöverhuvuden och ha några välgörenhetsprojekt. Dear, oh dear. Lägg ner kungahusen helt enkelt. Nuförtiden vill ju drottningar och kungar befria sina barn och barnbarn från prins- och prinsesstitlar, varför inte hjälpa dom lite på traven så att dom slipper må så dåligt i sina slott?

Jag har hjärtklappning och öronsus. Jag är inte skolad i social kompetens…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.