Bathina och Aje…

Kungavännerna Philipsons. Nu ska dom skilja sig. Som Bathina redogör för i Aftonbladet, citat: ”– Det har inte hänt något dramatiskt. Vi har levt olika liv ganska länge och det är ett beslut som har mognat fram.”

Det var inte alltför längesedan jag såg dom i programmet ”Hemma hos Strömstedts” som ett par som trots åldersskillnaden, ja han är drygt 30 år äldre, har hållit ihop en hel massa år. Hon livlig och pratsam, han mera lågmäld och lite strikt överseende. Det märktes redan då att kontakten på något sätt var bruten, men att sitta i TV och berätta om sitt äktenskap kanske ändå kändes okej. Samma människor och par snurrar runt i livsstilsprogram, talkshows, lek- och tävlingstablån – till och med i parprogram där man berättar om sitt äktenskap fast det redan gått i kras. De bilder vi får är vad de är.

Linda Skugge skrev en krönika i Amelia om statusen i att ”ha en man”, citat: ”Där skriver hon (läs Susanne Brögger) om den ”stillatigande pakten kvinnor emellan om vad de måste tåla och fördra för att bevara den status som det är att ha en man”. Ni hajar grejen. Bara det att även jag dör litegrann. Av att kunna säga ”min man”. Ynnesten att vara så lyckligt lottad att ha en Man. För att med en Man blir man untouchable. Och slipper vara en patetisk, och i andra ögon, desperat kvinna”

Status – som om man skulle vara en halv människa om man inte var gift. Vad jag vet så var jag ogift när jag föddes och det fungerade hur bra som helst. Ingen trängsel vid ”matbordet”, hur mycket egen tid som helst.

Vi försöker väl alla vara lite bättre än vad vi är – i andras ögon. Lyckliga, gifta och utan problem. Och så levde de lyckliga i alla sina dagar…