Nicola Walker och Margaux Dietz får mig att gråta…

Men av helt olika anledningar.

NI vet, Nicola är den engelska skådisen som bara är så bra – ”Saknad, aldrig glömd”, ”The Split” etc. Det känns som om man känner Nicola Walker. Ungefär som en syrra går hon genom tv-rutan. När Nicola gråter, så gråter jag. När Nicola är glad, blir jag glad.

Det var egentligen en liten passus eftersom jag mera funderar på ett klipp som ”influencern” Margaux Dietz häromdagen lade ut på ”sociala medier” på en man som ligger utslagen i trappan utanför hennes lägenhetsdörr, källa Aftonbladet. Hon kliver alltså ut från sin lägenhetsdörr och filmar mannen och lägger ut det som ett ”content”. I Expressen kan man läsa att, citat: ”I videon kallar influencern på sin 5-årige son för att ”kolla genom brevlådan”. Hon öppnar sedan dörren och går ut med sonen som petar på den sovande mannen. I stället för att ringa 112 väljer Dietz därefter att slå en signal till kändis-PT:n Boris Kuzmic.”

Jag kan tänka mig att efter den här empatilösa fadäsen så kommer Margaux att tappa en mängd följare (som för influencers alltid är ”mina följare”).

Det var egentligen synd att mobilerna utrustades med funktionen att filma. Ok att ta foton, men alla dessa filmsnuttar på människor som inte godkänt att vara visningsobjekt i sociala medier – enbart för att någon tycker det är coolt eller vill få många visningar. Olyckor som filmas, integritetskränkningar. Det är en rullande snöboll som bara blir större och större och inte ens klimatförändringarna kommer att få stopp på den.

För övrig när det gäller televisionen, TV4 och Nyhetsmorgon, så är frågan om inte det programmet gjort sitt? Absolut ingen förnyelse överhuvudtaget: Matlagning, vinprovning, kläder för säsongen (för stadsbor i Stockholm), flora utan fauna, Steffo, trendspaningar, Leif GW och Marcus Oscarsson och en och annan psykolog. Har man sett ett program, har man sett alla. All förändring behöver inte vara dålig.

Allt det här får mig att inse att jag måste lägga band på mig själv. Stänga av TVn och datorn och börja leva mitt eget liv. Ja men till mitt försvar har jag faktiskt bondat med barnbarnen idag.

Jag undrar varför människor verkar gilla starka ledare, någon som man kan se upp till, lyda och vara en del av något större. Det är verkligen superobehagligt att man självmant ger upp sitt eget tänkande för att gilla odemokratiska ledare. Vem vill bara vara en följare…