Lost in translation eller Gudfadern…

Någon av dem blir det ikväll. Fyndade DVD-filmen LIT idag på en second hand-affär. Glädjen när jag fick den och höll den i min hand – man kan tydligen köpa glädje och till ett rimligt pris dessutom. Jag har sett den filmen säkert sju-åtta gånger minst. Jag kan inte få nog av den avdankade filmstjärnan och den försummande, nygifta tjejen som träffas på ett hotell i Tokyo och på något sätt hittar tillbaka till livsglädjen och får nya infallsvinklar. Sofia Coppolas film går rakt in i hjärtat. Ungefär som bra filmer gör. Sofia är Francis Ford Coppolas (Gudfadern-regissören) yngsta barn – och dessutom kusin till Nicolas Cage.

Två veckor kvar till julafton. Julefrid, ja tack. Juletid, ja tack.

When you wish upon a star, makes no difference who you are – anything your heart desires will come to you…

Det kostar ingenting att drömma. Kanske är det vad filmer säger oss – dröm dig bort en stund, bli en annan, känn något. Gå i en annan människas skor en stund. Du är inte ensam. Aldrig ensam…