Hur gammal är du egentligen?

Innerst inne alltså. Kanske finns det inte enbart en sanning. Ibland känner jag mig som min mammas mormorsmor (dåliga dagar) – och undviker att kolla på mig själv i spegeln just då eller åtminstone ta av mig glasögonen. Det är ändå lite power att veta, att man varit med ”då det hände”. Det kan i alla fall ingen ta ifrån en. Tänk på all kunskap och alla minnen som finns i människors hjärnor. Det känns till och med större än det svarta hålet i rymden.

Vi vet det inombords – erfarenheter och kunskaper måste föras vidare för att de inte ska gå förlorade.

Knyppling och sömnad – nej
Tekniska skills – nej
Städmani – nej
Social kompetens – nej
Elitgymnast – nej
Träningsfreak – nej
Lokalsinne – nej
Fotomodellvibes – nej
Teckna och måla – nej
Pedant – nej

Gör det lite som det kommer – ja
Läsa alla gamla böcker om och om igen – ja
Se om alla säsonger av Suits – ja
Bläddra i pocketdiktboken och gråta – ja
Skriva en dikt själv och publicera på poeter.se – ja
Hoppas att någon läser ett blogginlägg – ja
Vara egensinnig och vild – ja

Kan knappast bli något som fyller det svarta hålet eller göra någon annan människa glad.

Den enda trösten är väl att man ger andra en känsla av att vara lyckade – och det är väl inte det sämsta av allt…

Edit: nu kom jag på poeter.se som jag inte besökt på länge, och: Din text: Det banala…Har placerats i listan över uppmärksammade texter. Texten visas i maximalt 4 timmar dagtid och 8 timmar nattetid.

Ok, det här var 2022.

I en kommentar under min dikt har någon skrivit: Om det är så att du väljer att skriva en dikt riktad mot… så kanske du ska strunta i sammanhang och strukturer? Din dikt har ett berättigande den är bra och har ett sammanhang men inte mer än så. Våga vinna. Ensam. För din skull för du är Bra!

Publicerad 2022-01-07/Britta Johansson

Det banala…

av frukten känner man trädet
efter flera års frånvaro
är allt sig likt
ingenting förändras egentligen

sammanhang och strukturer
som fick en att lämna
är ännu rådande

av frukten känner man trädet
jag vågar inte ens plocka dem

vill inte än en gång –
bli besviken…