Jag har plöjt igenom alla gamla Beck-filmer…

Ja, även de med Gösta Ekman som Beck. Förutom ”Mannen på taket” med Carl-Gustaf Lindstedt är det regissören Kjell Sundvalls Beckfilmer de bästa. Tempot, ja, allt egentligen. De senare Beckfilmerna har långa sekvenser av biljakter och utfyllnad. Sundvalls filmer har en helt annat täthet. Annars är polisseriernas serie nr 1 ”I mördarens spår” (Prime suspect) med Helen Mirren. Jag har sett alla säsonger flera gånger och jag kommer att se dem igen. Hoppas jag.

När jag åkte på Ultrabussen idag (vilket jag gör rätt ofta) tillbaka hem efter barnbarnets innebandymatch kände jag plötsligt en ömhet för Umeå, vad staden gör. Att mycket fungerar bra. Vårt universitetssjukhus, lokaltrafiken, polisernas kamp mot prostitution, att vi ännu är en liten storstad – men med mindre problem än i de större. Att det finns en Umeanda. Man behöver inte vara Björkövenfan, man kan verkligen tycka om Umeå ändå. Det finns en robust kraft. Som en familj vars medlemmar man inte träffar varje dag, men när det kniper så vet man att hjälpen är nära…