Covid, covid, covid, covid…

Ja, ni har säkert sett Trump när han orerade om att efter den 4 november skulle det vara slutpratat om Covid. Fritt citerat, ”Det enda man hör talas om är: Covid, covid, covid, covid”. Han verkar ha haft det jobbigt. En pandemi som stal strålkastarljuset från honom själv. Tänk er Stefan Löfvén stå i TV och säga något liknande, ”Det enda man hör talas om är covid, covid, covid, covid…” Det är skruvat, och när man sätter Trumps ord i en annans mun så förstår man hur skruvat det är. Eller om någon partiledare här i Sverige skulle ha stått och gjort sig lustig över en funktionshindrad. Han ljuger som en häst galopperar, visst står det en liten förhållningsregel om det i den tjocka, inbundna bok han gillar att ta till ibland? Men, vem är jag att ha några som helst synpunkter om en (ex) presidents förehavanden, hör han mig, kan jag på något vis påverka eller vill jag bara låta min frustration flyta ut i cyberspace för att liksom lätta på trycket? Det är många som gör det, som inte kan låta bli DT för man förstår inte. Han gör hjärnan orolig och man tänker på historiska händelser, vem som gjorde vad och hur saker och ting tar sin början. En massiv hjärntvätt av en befolkning exv.

Covid, covid, covid, covid…

Idag har jag rensat och sorterat. Det gör gott. Det kändes så skönt i somras när Coronaläget blev mindre allvarligt, inlagda på IVA och sjukhus pga covid-19 minskade för varje dag. Som om hjärtat tog ett glädjeskutt och man tänkte kanske blir allt ljusare nu? Det blir det så småningom, men tills dess så kommer jag att fortsätta att rensa och sortera under tiden jag tror på en ljusare morgondag, en bättre värld, kärlek, rosa fluffiga moln och ett bättre jag. Det är väl inte för lite att hoppas på…