Ett begär ersätts med ett annat. Jag har ätit GI-kost i fyra veckor – inget bröd, noll spaghetti, inte ett riskorn eller ens en ynka potatis. Jag förberedde mig grundligt och kvällen innan start tillagade jag en grandios bakpotatis med smör och njöt. Hejdå gäddhäng, hejdå begynnande tantvarning. Hejdå cravings? I och för sig har jag aldrig varit någon som vräkt i mig godis, bullar och kakor, men däremot är ju Lingongrova något som följt mig de senaste femton åren. Jag är faktiskt beroende av Lingongrova, men jag har stått emot trots en påse i frysen…

Ni vet GI – det är tillåtet med nötter och mandlar i måttliga mängder, typ 2-3 stycken varje dag. Nu är jag uppe i en tvåpåsarsveckokonsumtion av rostade mandlar saltade med havssalt. Det växer broccoli ur mina öron, den gröna ärtan Ebba har fått ett rejält uppsving och middagarna är en symfoni av ekologiskt odlade tomater, avocadosar, sallader och stekta fläskkotletter och omeletter. Idag köpte jag ekologisk rödkål. Den bumlingen tål att tänka på. Kan kanske användas till kast med liten kula. Det är i just de ögonblicken de kommer, begären, tankarna på de rostade mandlarna i kylen. Sedan blir det ett äpple. Faktum är att numera smakar ett äpple så otroligt sött.

Jag kan verkligen rekommendera GI-kost en period. Ska göra underverk med blodsockernivåer och allt sånt som man måste tänka på. Hade jag bara gått de dagliga planerade långpromenaderna också – hade jag varit en annan människa idag:-) Glöm inte att köpa hem mandlar. Släng ned en chokladkaka i kundvagnen också – 85-procentig naturligtvis. Och njut…