På torsdagskvällarna brukar jag kolla in gör om mig i Go´kväll. För det mesta blir resultatet väldigt lyckat, men det har också hänt vid något enstaka tillfälle att man kan se ett kort ögonblick av misstro eller fasa i ögonen på den som blivit omgjord när spegeln vänds i slutet på programmet. Jag har vetat länge att det är dags – ja, inte att anmäla mig till programmet, men att åtminstone beställa en klipptid hos frissan.

Jag vet att jag är älskad ändå och kanske förstår jag det mest när mitt barnbarn ropar mojmoj och totalt struntar i om jag är rufsig i håret och har ful frisyr – huvudsaken att jag kan kravla på golvet och leka med bilar och bygga med klossar, agera såväl rutschkana som gungbräda, typ Barbamormor, men inom mig lever drömmen om att återigen bli en chic brud och en stilig kvinna och istället för gör om mig så kan jag kanske ta lite egna initiativ. Jag lovar att lägga ut en bild när jag trotsat mina inre demoner som säger att det är ingen idé och visa resultatet när allt är klart. Tills dess ska jag ställa mig själv i ett hörn och bara komma fram när det är lekdags…