”Klimatuppvärmningen är dubbelt så stor över Arktis som över resten av jordklotet. ” – läser jag i dagens Aftonbladet – och inte bara det – det är något av ett skräckfilmsscenario – men vi fortsätter våra flygresor till Thailand. Som om vi befinner oss på Titanic och tar en drink vid ett bord vid sidan av fartygsorkestern i väntan på…

Med all sannolikhet kommer den dagen när det blir förbjudet att flyga enbart för rekreation. Det är trist att tänka på – vi som har det så bra. Får kliva upp varje morgon och lyssna på någon klämkäck radiosändning där vuxna människor sitter och tjoar och tjimmar som om det vore 10-åringar och det mest seriösa är någon lista över vem man aldrig skulle gå ut på date med – exv någon som har oputsade skor. Och så går livet vidare. Det är inte bara en rosa bubbla – det är en låtsastillvaro som delas ut. Det där är väl inget riktigt liv eller tillstånd. Ibland blir något som man med all säkerhet vet är på ett sätt plötsligt på ett annat sätt – om någon funderat ut en strategi för att få något att låta bättre än vad det är. Och sedan ska någon förklara detta – i ordalag som om man ska förklara något för barn – väldigt, väldigt pedagogiskt – och lugnt och metodiskt – och man tror inte på förklaringen – för vad exv metoo handlade om var strukturer och en glödande kamp för att ändra på dem. Det handlade inte om att man inte längre skulle kunna få ge någon en kram eller lusten att hänga ut folk – det handlade om synliggörande.

Finns det inga normala människor kvar snart? Med äkta känslor, pahtos,ethos och logos? Som känner något verkligt – och inte bara det som är sprunget ur en plastvärld. Var finns de mogna människorna idag – ungefär som de trista och tråkiga människorna på 60-talet – men man anade intelligens och ansvarstagande…

Isarna smälter, men mitt största problem just nu är troligtvis mina oputsade skor…