Jag känner en person vars mormor dog i spanska sjukan, väldigt ung, men ändå var hon mor. Hon var inte trettio fyllda. Jag kommer ihåg vad jag tänkte då, av en ”vanlig influensa”, vilken tur att man inte var född på den tiden. Nu har vi haft Coronapandemin i ett och ett halvt år.

Källa Wikipedia, citat: ”I Sverige, vars befolkning vid den här tidpunkten bestod av knappt 6 miljoner människor, dog 37 573 personer i spanska sjukan under åren 1918–1920 enligt den officiella statistiken. Till det ska läggas ytterligare något tusental där dödsorsaken sannolikt var influensa. Då den svenska epidemin kulminerade under oktober och november 1918 hade det månadsvisa dödstalet (omräknat till årsbasis) stigit från det normala på ungefär 15 per 1 000 invånare till 35 per 1 000. Spanska sjukan dödade ungefär 2 procent av de diagnosticerade fallen i Sverige. I Malmö dog 725 personer. Hårdast drabbat var Norrland, främst inlandet, där till exempel Jämtlands län var det län som hade högst andel döda och Arjeplogs kommun hade den största andelen döda i Sverige med cirka 3 procent av kommuninvånarna.”

Jag vet, det skrivs mycket om när vi ska få öppna upp igen (och nu är det på gång), men det är som att man tänker att FHM och regeringen har beslutanderätt i hur pandemin kommer att utveckla sig och hur det egentligen kommer att gå. Vi borde istället sända en tacksamhetens tanke till utvecklarna av vaccinen – för om vi inte haft dem – vilka framtidsutsikter hade vi haft då? Det är inte över ännu – men vaccin ger framtidshopp. Det är fantastiskt!