Krattning

Jag får nog lägga till ’blogga’ på min ’Att göra lista’ för det har blivit rätt lite av det på sistone. Kan bara skylla på tidsbrist och en viss avsaknad av inspiration- inte mycket händer i mitt liv som någon skulle vara intresserad att läsa om!

Att kratta är som att dammsuga- man ser resultatet med en gång, och det gillar jag. Vore det inte för mina flitiga föräldrar skulle inte gräsmattan vara så fin som den är nu, för utan dem hade jag nog hittat på något annat att pyssla med istället är jag rädd för…
För att underlätta arbetet nästa vår funderar jag på att såga ned några träd. Ja, kanske inte jag själv då, men någon som kan?!

MMS i all ära, men när det kommer ett med hav, klippor och grönt gräs med texten: ’Sitter här vid havet och äter thaimat, 17 grader varmt i skuggan’, när det blåser iskallt, snöflingor virvlar förbi och man ättit pannkaka till middag är det måttligt kul. Visst, kul för de som sitter där vid havet och det är inte så att jag missunnar dem något, inte alls. Men jag är bara såååå trött på att frysa!! Att vintern blev lång kan jag ta men att våren skulle bli lika lång har jag svårt att stå ut med.

Trots detta har nedräkningen till sommarlovet börjat på allvar och det är svårt även för den mest luttrade pedagogen att motivera och inspirera trötta elever. Killarna har byggt en mycket fin skatepark på den gamla tennisplanen vid skolan, och den har dragit mer än vanligt de senaste veckorna- vad är väl en lektion i ett gammalt klassrum jämfört med skating?! Där har kreativiteten blomstrat och det är inget fel på inspirationen där. Är lite rädd bara för att det ska bli dyrt nu när de kommit på att träet borde behandlas för att inte förstöras- olja är inte särskilt billigt och det kommer att krävas många liter, vilket den här mamman INTE har råd med.

Axel och Frans har upptäckt vår stora fina vattenpöl bakom huset och har roat sig med att kasta i allt de äger och har ute på tomten! Mormor ryckte ut och räddade cykeln från en säker död och när jag skulle hämta en boll blev det nästan ett allt för tidigt dopp. Jympaskorna är fortfarande dyblöta…

På fredag är det bal i Storuman! Syrrans flicka ska gå på röda mattan iklädd en riktig prinsessklänning och med vacker kavaljer vid sin sida. Hon är så glad att släkten kommer att vara där och vinka, ropa och heja. Tyvärr så får vi inte följa med in…

God natt!

2 kommentarer

  1. Skrivklåda någon???

    Åhja så dåligt samvete behöver du då definitivt inte ha över att du inte skrivit på ett tag….Ta och spana in dina ”bloggkollegor”, du vet där händer det inte mycket. Dött som i graven skulle man ju kunna säga.

  2. carola persson

    Ja, du har helt rätt! Har kikat runt lite och ser att jag skriver rätt ofta egentligen.

Lämna ett svar till carola persson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.