En bit verklighet…

Skrev ett inlägg redan i lördags, men det bara försvann så nu gör jag ett nytt försök. Måndag kväll och jag är trött som få. Väntar på att de minsta ska somna så att jag också kan krypa i säng. Vaknade vid fyra i morse och började tänka…..inte bra.

Så här såg mitt skrivbord ut i fredags när jag gick hem, inte så stökigt ännu, men vänta bara tills jag inte hunnit städa undan mellan lektionerna! Ska hålla er uppdaterade med bilder så kommer ni förstå vad jag menar. Förra veckan var det en väldig aktivitet med lärare som bar böcker, sorterade papper, letade rektorn och planerade. Lokalvårdarna storstädade och vaktmästarna fixade. Allt som saknades var våra elever. De kom i dag, och det var ett kärt återseende.

Kommer att jobba med helt andra ungdomar i år, vilket känns spännande eftersom jag gillar utmaningar, men visst kommer jag att sakna mentorskapet, hemkunskapen och svensk- engelskan, det ska erkännas. Att jag får vara kvar på högstadiet innebär att jag får träffa alla ändå, vilket är jag är mycket glad över.

Det blev ändringar i Hampus gymnasieplaner och det känns som en väldigt bra lösning, jag tror att allt har en mening. Nu kommer han att vara nära oss och jag har bara hört gott om Luspen, så det känns tryggt. Känner med alla föräldrar som skickat i väg sina ungdomar i helgen, själv skulle jag gråtit floder om det varit jag….

I helgen har vi möblerat om i vardagsrummet och jag blev väl rätt nöjd, men det är svårt att få till en bra lösning när man ska sova där också som jag gör. Hösten är en tid för nya gardiner, mysljus och fönsterlampor, eller hur?! Jag insåg snabbt att alla mina gardiner är för korta för de fönster jag har nu, så det är bara att leva med de som sitter uppe nu även om de känns väl somriga.

Nä, nu är det tyst i barnens rum så jag kan nog inta sängläge jag också. Sov gott!