Mer och mer förstår jag varför människor tar livet av sig. Fick idag ett brev från försäkringskassan som fick mig att bryta ihop fullständigt. Orkar inte mer motgångar. Med svullna ögonlock och dunkande huvudvärk pga all gråt som aldrig tar slut, hostar jag så att jag nästan kräks. Blodtrycket rusar pga panikångesten som dessutom ger mig andnöd. De (försäkringskassan) anser att jag inte har några stadigvarande problem.

Vad mer krävs än mina två NPF (adhd och asperger), dyslexi, tinnitus som förvärras av den psykiska påfrestningen av diagnoserna, migränproblematik, kronisk värk på hela höger sida, extremt höga blodtryck (med allt det vad det innebär) och så vidare. Om jag skulle komma upp i full arbetstid slutar jag att fungera för övrigt helt och hållet. Det innebär att värken blir värre och orken obefintlig. Jag lever med en så kraftig värk att jag en gång blev morfinförgiftad på sjukhuset för att de sa att en ska inte ha ens i närheten så ont som jag vanligt vis har.

Jag kämpar varje dag med mina pendlande diagnoser. Jag kämpar med att fungera så väl fysiskt som psykiskt. Jag kämpar med alla synintryck (extremt detaljseende och färger/ljus uppleves starkare) som känns uttröttande av hjärnan så att en stänger ner helt. Vid sådana tillfällen kan jag ha ögonen öppna men ser inget och mina öron slutar att lyssna/ta emot ljud. Att bli apatisk eller hamna i autismtillstånd är inget jag väljer. Det är vad som händer vare sig jag vill eller inte, det kan jag inte styra. Det enda en kan göra är att inte låta mig bli psykiskt helt utmattad. För en sån där period då jag stänger av helt är oviss hur länge den kommer pågå. Jag behöver även tid och ork för alla idéer som konstant är som ett fyrverkeri i mitt huvud (även när jag har stängt av förövrigt fortsätter idéerna). Skulle inte ni bli trött om ni hade nyårsaftonsfirande varje dag året om i hjärnan? Det enda jag kan göra för att lindra, är att genomföra idéerna vilket innebär en del kreativt arbete för att inte bli fullständigt knäpp och bli inlagd på psyket. För den biten behöver jag ha lite ork kvar efter arbetet. Vilket försäkringskassan inte tycker.

Det är så sorgligt, jag hade precis börjat våga hoppats lite på en bättring i min livssituation men nu drog de bort mattan, och under finns bara en svart avgrund som jag inte hittar en väg ut ur eller har kraft för att leta efter en väg ut.

Nej jag kommer inte ta livet av mig men jag är slut som hjältinna och därför ska jag sluta vara så jävla duktig och faktiskt visa hur jävla dåligt jag mår.