Etikett: SD

Hej Sverigedemokrat vill du ta en fika med mig?

Av , , Bli först att kommentera 5

Jag vill gärna träffa dig. Vi kan träffas på ett fik någon stans i stan där vi köper det vi vill ha. (Har tyvärr inte ekonomi för att bjuda)

Jag vill försöka förstå varför du gjorde ditt val. Det är inte frågan om från min sida att försöka övertala dig att bli socialdemokrat. Min far var SD-väljare innan han dog och jag tror nu att jag förstår varför han röstade som han gjorde. Vi hade turbulenta diskussioner men kunde alltid fika tillsammans i alla fall. Vill gärna bara få sitta och prata om lite allt möjligt som typ väder och vind…

Vågar du SD-väljare möta en socialdemokratisk fritidspolitiker och arbetslös kreatör för en fika?

Skriv en kommentar med din mailadress så jag kan kontakta dig. Min kommentarsinställning är den att jag måste godkänna innan det blir synligt för allmänheten.

 

En trasig punkares predikan

Av , , Bli först att kommentera 2

Min vän skrev idag denna status på facebook. Vad blir er reaktion undrar jag?

”Det här blir nog min mest politiska post på väldigt länge och den kan ses som självmotsägande på vissa punkter och tack vare min lätt överansträngda hjärna aningen osammanhängande men jag hoppas att folk förstår kärnan i den.

Det var inte utan en suck av besvikelse jag ställde tillbaka mina röda Martens-kängor i garderoben och lät det drygt meterlånga hickoryskaftet som skulle passat utmärkt som substitut för ett brännbollsträ stå kvar i hörnet. Jag gjorde detta efter att ha lugnat ned mig lite och insett att jag inte bara är för trasig för att ge mig ut och slåss utan också att det faktiskt inte är skinnskallar eller halvslemmiga Sverigedemokrater som är den riktiga fienden, utan att den uniform och de vapen som behövs är den bruna tweed kavajen med lappar på ärmarna och en historiebok. Fienden är nämligen den oförmåga och ovilja att förstå vad det innebär med ett nationalsocialistiskt parti i regeringen.

Jag kommer nu att komma med ett påstående som många kanske finner upprörande men läs färdigt innan ni blir förbannade så kanske ni förstår vart jag vill komma. Det här är vårt fel, inte SDs. Det till synes historielösa Sverige där vi spenderat mer tid i valet på att kasta skit på varandras åsikter och täcka upp för egna rätt så löjliga klavertramp är vad som tillåtit dem att få så många väljare att rösta på dem, denna brist på kunskap som gjort det möjligt för dem att lova pengar, jobb och säkra gator till människor som borde veta bättre, människor vars mor- och farföräldrar faktiskt slogs för att ge oss rätten att välja.

SD agerade sedan bara utifrån det de ansåg låg mest i linje med deras ideologi, något alla som har barn borde ha sett komma. Alla som har barn, yngre syskon eller klara minnen av hur det själv var att vara barn vet att om du uppfostrar ett barn med att de får äta vad som ställs på bordet istället för pizza, hamburgare eller valfri annan favorit varje dag och sedan ger dem möjligheten att bestämma, ger dem en gnutta makt, så kommer det att vara favoritmaten varje dag i en månad. Förstår ni vart jag vill komma?

Vi gav dem makten att hålla regeringen och därmed oss som gisslan för att få sin vilja igenom, då är det självklart att de kommer att nyttja den makten till det yttersta och vifta dessa 12.9% som ett stridsbanér och låta ”Sveriges tredje största parti” ringa som ett stridsrop. Det ligger i deras natur och det förvånar mig ärligt talat att det tog två månader innan de bekände färg.

Vad vi nu står inför med nyval eller omval, vad man än vill kalla det, är möjligheten att på demokratisk väg få ut dem ur riksdag och regering och därmed förneka dem den offerkofta de så gärna ikläder sig. Släpp den smutskastning som redan börjat, sluta peka finger på vems fel det var och låt det otroligt barnsliga ”det var de som började” stanna kvar i sandlådan där det hör hemma. Personligen skulle jag helst se en koalitonsregerign mellan endast moderaterna och sossarna där man lämnar alla enfrågespartier utanför och faktiskt ser till landets bästa, ser man på hur moderaterna och sossarna förändrats under de senaste tjugo åren så är det faktiskt inte så stor skillnad längre.

Få dessa 12.9% (jag vägrar att avrunda uppåt) att inse att om man skrapar lite på SDs ljusblåa exteriör så tar det inte lång tid innan man når det bruna och att dessa vattenkammade kostympojkar har både den ena och den andra attiraljen i sin garderob. Jag tycker de har visat att de inte bryr sig om de väljare de lyckats locka till sig med löften om sötebrödsdagar, nu är det alla tänkande människors uppgift att få dessa väljare att förstå hur illa det kan gå om vi låter det fortsätta.

Få dem att förstå att det inte är Orwells 1984 som är största hotet just nu utan Europa 1943.

Det må klia i fingrarna efter att få snöra på sig kängorna och greppa ett tillhygge men kunskap är det vapen vi nu måste använda, för fienden är inte stöveltrampande brunskjortor vid horisonten utan okunskap, rädsla och vattenkammade lögnare.”

Bokläsning, SD och ressällskap

Av , , Bli först att kommentera 4

Befinner mig på okänd ort för tillfället (hur länge det nu blir…)

Innan ledigheten fyndade jag dock en bok som tycks både intressant och lättläst för mig. Den har titeln ”Jag är inte rabiat. Jag äter pizza.” en bok om Sverigedemokraterna av Niklas Orrenius.

Varför i hela friden valde jag den då kan man fråga sig. Jo jag är politiskt aktiv, kommer från en familj där politk var väldigt viktig. Om jag minns rätt började mina föräldrar med att vara folkpartister men gick sedemera över till moderaterna. Sedan jag var väldigt liten har jag alltså blivit skolad till att bli moderat. (Det funkade inte alls iom att jag idag är socialdemokrat.) Ni kan tänka er att ibland gick det hett till i disskussionerna mellan mig och min far. Ja han som några år före sin bortgång tyckte att moderaterna hade blivit för mesiga och blev därför sverigedemokrat. Med det i åtanke kanske det är lättare för er att förstå att jag tycker detta ämne är interessant. Precis som med all politik vill jag kunna förstå även om jag inte delar åsikterna.

Läste boken fram till sidan 46 där jag fastnade på ett väldigt bekant namn, namnet på mitt ressällskap till London i början av sommaren 2014. Blev en aning paff till en början, men när förvåningen hade lagt sig var det ju egentligen inte konstigt att hans namn stod där. Vissa är ibland väldigt provokativa genom att bara rakryggat vara sig själva helt enkelt. (Nej han är inte sverigedemokrat) I vilket fall som helst oavsett om man är sverigedemokrat, socialdemokrat eller allianstillhörig, så ska disskussionerna och debatterna få göra jobbet åt oss tycker jag. Låt orden ta fajten, inte skräcken för det okända och låt inte åsikterna som vi inte tycker om få oss att göra precis det vi annars förkastar.