Conny Forsströms demokratiskt socialistiska blogg

Politiska åsikter

Reinfeldt ERKÄNNER:

"I EN ENDA MENING ifrågasätter statsminister Fredrik Reinfeldt (M) fundamenten för den svenska välfärdsstaten. – De länder som vi möter i öppen konkurrens har inte våra välfärdsambitioner. Dessa länder lägger inte in skatter och avgifter på produktion för att finansiera stora pensionssystem och välfärdslösningar. Och då blir frågan: håller vår ekvation? säger Reinfeldt till Dagens Nyheter" – http://www.folkbladet.nu/284196/2012/02/08/jobba-tills-du-ar-75-ar-2 

(ja, jag HAR kollat så att det stämmer, det står så i DN också)

Ett sådant uttalande får en att fundera. Regeringen lånar ut hundratals miljarder till länder i skuldkris och de sänker skatter gång på gång, ROT och RUT, föreslagna låglönejobb för ungdomar, m.m., Sen står man och säger att pensionspengarna inte räcker och att välfärden dräneras. Inte så konstigt att pengarna tryter. Lägg till det pensionsuppgörelsen som tyvärr även S var med och konstruerade.

Allt detta samtidigt som den sammantagna rikedomen i världen bara ökar och antalet fattiga likaså. Drar vi några slutsatser om fördelningspolitik, högervänner? Kommer vi till några konklusioner om det kapitalistiska systemets användbarhet? Pengar finns till att rädda bankspekulationer och aktiehandel i alla fall, det är alldeles tydligt.

Sanna mina ord, vi kommer att inom den närmaste tioårsperioden se många fler hemlösa och uteliggare på gatan i det land som nu hävdar att man inte vill satsa mer på välfärd (jag upprepar att man inte VILL göra det).

Jag har skrivit detta förr och skriver det igen för det tål att repeteras: om kapitalismen för sin överlevnad som system kräver fler och fler fattiga, vad ska vi då ha detta system till? Vilket syfte tjänar en ekonomisk ideologi som gynnar minoriteten och gör majoriteten fattiga?

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

14 kommentarer

  1. Uffe N

    De pengar som staten verkar ha lånat ut till någon bank som i sin tur lånat ut dem till Grekland får väl anses som mer eller mindre borta. Jag hoppas att grekerna tar vara på tillfället och njuter av dem, så länge de nu kan.

    Vad gäller Reinfeldts fråga så har han faktiskt rätt: (många) andra länder lägger ansvaret för framtida pensioner och liknande på individen, istället för på staten. Det borde inte medföra något, men gör det likväl.

    Den stora skillnaden är vad vi som konsumenter gör. Vi står där i affären och skall bestämma oss för antingen ena eller andra produkten, tex skor eller kläder. Den ena är tillverkad i Sverige, och kostar skjortan. Den andra är tillverkad i Långtbortistan, och kostar bara hälften så mycket.

    Allt för många av oss väljer att köpa den billigare skon/skjortan/… Det betyder, på kort sikt, att medan svenska skomakare/sömmerskor/skräddare/… blir arbetslösa så lever de utländska ganska bra på våra pengar.

    ———-

    På ett mer generellt plan: finns det något som säger att, av alla länder i världen, så har just Sverige hittat den optimala balansen mellan skattenivåer och välfärd? Kan det finnas en annan balans som skulle fungera bättre? Hur kan man i så fall hitta den?

    Det är väldigt lätt att ta vårt system för givet, och utgå från att det enda som behövs är att förbättra det, men jag tycker att man måste kunna diskutera systemets hela existens, förutsättningslöst. En debatt som inte tillåter alla åsikter kommer att bli en mycket märklig, mycket mindre givande, debatt.

  2. Conny Forsström

    Svar till Uffe N (2012-02-08 21:14)
    Diskutera systemets existens förutsättningslöst skriver du. Jag utgår från att du menar att det måste till försämringar. Men med den utgångspunkten upprepar jag min fråga från blogginlägget, vilket syfte tjänar ett system som för sin överlevnad kräver fler fattiga? Den frågan kan nog gälla såväl nationellt som globalt tänker jag.

  3. Conny Forsström

    Svar till Uffe N (2012-02-08 21:14)
    I min fråga ingår också att jag menar att rikedomar sammantaget i världen ökar och koncentreras till färre och färre människor. Samtidigt ökar de fattiga i världen. Vad talar för att ett sådant system bör finnas kvar?

  4. Arbetare

    Tänka sig att man hittar 100miljd i en låda att skänka bort!!! men vi har inte råd längre till vår välfärd.
    Mycket bravälfärd får vi för 100 miljd i lång tid.
    Vem styr undrar jag, finns annan chef än regeringen?

  5. Arbetare

    Iallafall har inte svenska folket fått frågan om att ge bort 100miljd eller om vi vill satsa på välfärd.
    Demokratin är nu borta i hela EU- bankväsendet och dess spekulationsskulder är nu The Boss!

  6. Conny Forsström

    Svar till Arbetare (2012-02-08 22:13)
    Amen skulle jag vilja säga som svar. Och tillägga att Marx verkar få sista ordet. Kapitalet koncentreras mer och mer, fler och fler blir fattiga i världen medan fåtalet blir extremt rika. Så långt har han rätt. Kommer han att få rätt i att systemt till slut kraschar? Det får tiden utvisa antar jag.

  7. Uffe N

    Jag säger inte att det måste till försämringar i välfärden. Inte nu i alla fall. Men om statens ekonomi i framtiden blir avsevärt sämre måste vi vara öppna för att ekonomin kan tvinga oss att minska på välfärden.

    Tolka mig rätt nu: det är inte så att jag _vill_ att vi skall minska på välfärden, men om yttre omständigheter tvingar oss till det så ser jag inga principiella hinder.

    ———–

    Vad gäller kapitalism kontra något annat samhällssystem undrar jag vad vi skulle ersätta det med.

    För egen del anser jag att människor som skapar något skall få behålla så stor del av sitt verk som möjligt. Det medför att om jag tex startar ett företag som växer, så skall jag få behålla frukterna av det. Om det så blir att jag blir så rik att Bill Gates framstår som utfattig i jämförelse så skall jag få behålla frukterna av mitt arbete.

    Nu menar jag inte att jag vill ha en löjligt låg skattesats, eller ingen skatt alls. Men skattenivåerna måste vara sådana att tillräckligt många anser det vara värt besväret att tex starta företag. För utan företagare blir det inga företag. Och utan företag vet jag inte var vi skulle stå.

    Jag gissar, Conny, att din lösning är att staten skall vara den drivande parten i företagandet. Men jag tror inte att det funkar: om jag är statligt anställd för att sköta ett statligt företag, och mitt arbete är beroende av att företaget går bra, så lär jag inte ta några risker. Med andra ord kommer företaget så småningom att stagnera.
    Om jag däremot arbetar inom ett privat företag så premieras risktagande. Till viss del i alla fall. Därmed har jag ett visst tryck på mig att förnya företaget när så behövs, ett tryck som inte finns om företaget ägs av staten.

  8. Uffe N

    Vad gäller koncentrationen av pengar till en liten grupp människor ser jag inte att det per automatik skulle innebära något problem.

    Visst sticker det i mina ögon att Wallenbergarna kan lägga på en festmiddag mer pengar än jag tjänar på ett år, men frågan är om jag skulle ha det märkbart bättre om de inte kunde/fick bränna någon miljon på en festmiddag?

    Jag tror nämligen inte att jag skulle få det märkbart bättre. Och så länge jag har en ordentlig bostad, vettiga kläder, tillgång till läkarvård och liknande när jag behöver det* så ser jag ingen anledning att klaga på mitt liv.

    ——–
    *
    Det är fler saker som jag tycker är grundläggande i ett samhälle, men denna lilla lista får tjäna som exempel.

  9. Conny Forsström

    Svar till Uffe N (2012-02-08 22:54)
    Om Wallenbergarnas festmiddag vore det enda problemet skulle jag inte lägga ner tid och engagemang på att kräva en rättvisare värld men de saker du tar upp, t.ex. bostad, kläder, tillgång till läkarvård, börjar mer och mer naggas i kanten, sakta men säkert. Jag ställer återigen frågan vad i ett kapitalistiskt system som är värt uppoffringen att fler och fler blir fattiga, ja t.o.m. går under på sikt. Vad ska det leda till? Om vi accepterar att det måste finnas ett antal utfattiga i Sverige, vilket ändamål tjänar det? Ska det bli bättre sedan? Det tror jag knappast. Men du får gärna utveckla resonemanget.

  10. Uffe N

    För egen del ser jag inget behov av fattiga i världen. Men jag ser en fara i att staten tar för mycket av det jag skapar.

    Lek med tanken att staten hade en policy: alla betalar så pass mycket skatt att alla har lika mycket pengar efter skatt. Oavsett om du tjänar 10K eller 10M, så har du lika mycket pengar kvar när skatten är betald.

    Så kommer jag på en idé till ett företag. Jag startar ett företag och jobbar hårt. Efter ett år så har mitt företag gått bra: jag har femfaldigat min inkomst.

    Men statens skattepolicy säger att jag skall inte ha mer pengar för det, jag skall ha precis lika mycket som alla andra.

    Resultatet av statens policy är att jag (och alla andra med företagsidéer) är att jag kommer att ha lärt mig: det är inte värt besväret att anstränga sig, för man får ändå inte behålla något. Därmed kommer det att finnas en uppsjö idéer som kunde blivit produktiva företag som aldrig blir verklighet.

    Är det då inte bättre att låta dem som skapar något behålla en del av frukterna av skapandet? Hur stor andel de skall få behålla är svårt att säga, men det måste vara tillräckligt för att folk skall vilja starta företag.

    Och så länge företagen tjänar pengar lagligt ser jag inga problem med det: om deras produkter/tjänster är något som folk vill ha så låt dem köpa.

  11. Conny Forsström

    Svar till Uffe N (2012-02-08 23:17)
    Så vad det egentligen handlar om är viljan att betala skatt, och, vill jag lägga till, därmed också frågan om huruvida vi ska ha en välfärd för alla eller ej?

    Vi betalar hursomhelst mindre i skatt nu än någonsin och inte har det hjälpt upp välfärden i alla fall (det var väl heller inte meningen med skattesänkningarna, milt sagt).

    Någonstans måste vi börja ställa oss frågan, i Sverige såväl som globalt, vilket pris ska vi acceptera för att de kapitalistiska egoism-hjulen ska få fortsätta snurra obehindrat? Någonstans måste vi väl komma till en punkt där vi talar samvete, humanism, empati, medmänsklighet? Eller är den gränsen borttagen?

  12. Conny Forsström

    Svar till Uffe N (2012-02-08 23:17)
    Och om kapitalismen inte tillåter/klarar av/tolererar en gräns där medmänsklighet måste sättas in och få prioritet framför kapitalackumulation, både nationellt och globalt, vad är det då i kapitalismen som är värt priset det kommer att kosta i fattigdom och lidande för fler och fler?

  13. Uffe N

    Det jag försökte säga är att staten kan inte beskatta tex företagare så hårt att för många väljer att inte starta företag. Om för få företag startas kommer staten att bli lidande: färre företag betyder färre arbetstillfällen för befolkningen, vilket medför att statens skatteinkomster minskar.

    Det gäller, här liksom i så mycket annat, att hitta en vettig balans: staten måste ju trots allt få in pengar till de saker vi vill att staten skall göra. Och staten har egentligen bara skatter som inkomst. Därmed måste staten ta ut en del skatt, det gäller bara att den inte får bli för hög.

    Om jag skall jämföra med något annat: tänk dig att staten bestämde att skatten på ett paket cigaretter skulle vara 500 kronor. Det går att motivera ur folkhälsosynvinkel.

    Nå, efter nästa årsskifte kommer ett paket cigaretter att kosta ungefär 550 kronor. Tror du många kommer att köpa cigaretter? Möjligtvis att de allra rikaste fortsätter, men i stort sett kommer handeln med cigaretter att upphöra. Det vill säga, den lagliga handeln kommer att upphöra. Den olagliga handeln kommer att blomstra som aldrig förr.

    Något liknande gäller företag: om de beskattas för hårt kommer de att upphöra. Och en del företag kommer att övergå till olaglig verksamhet. Vilket oftast drabbar de med minst makt att göra något åt sin situation: arbetaren, den som faktiskt gör jobbet.

    ——————-
    Jag vet att liknelsen inte är bra, men jag kommer inte på något bättre.

  14. Uffe N

    Och vad gäller välgörenhet så finns det de (rika personer) som öppet förespråkar att man skall ge bort det mesta av det man tjänar. Tex Robert Kiyosaki (http://en.wikipedia.org/wiki/Robert_Kiyosaki) skriver i en av hans böcker att man skall ge till välgörenhet. Om jag minns rätt så förespråkade han att man skall ge anonymt, vilket jag tycker låter väldigt konstigt med tanke på att han bor i USA.

    Och om du råkar vara rik i England så brukar det krävas av dig (inte genom lagen utan genom socialt tryck) att du ger till välgörenhet. Om inte direkt i pengar så genom att sitta i tex styrelsen till något välgörenhetsprojekt, eller genom att tigga pengar av dina rika kompisar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.