När man läser om att mäktiga företag håller på att försöka få igenom lagar som syftar till att företagen kan stämma stater om företagen anser att staterna agerar ”vinstbegränsande”, så blir man riktigt rädd. Även om sanningen är att företagen styr redan nu. Beklämmande är det att då läsa hur diverse högersympatisörer och politiker vill begränsa fackens makt.

En makt som behöver bli mycket större som motvikt till ”vinst-till-varje-pris”-tänket. Privata vinstdrivande företag har bara ett mål, ackumulerande av så mycket vinst som bara är möjligt. Människan kommer i andra hand i denna filosofi. Och ändå tillåter vi företagen att sätta mer och mer av agendan i vardagen. Det är illavarslande minst sagt, ur många synvinklar, både för människa och miljö.

Paradoxalt nog talar nyliberalerna om maximal frihet. Make no mistake, det är företagens frihet att göra maximal vinst som avses, på bekostnad av sådana trivialiteter som arbetsrättsliga villkor och löner. Inte individens frihet, ty vad är det för val att välja på lönearbete till omänskliga villkor eller att svälta och bli hemlös? Och då återkommer vi till gräsrötternas möjligheter att hävda sig, och här är förutom facklig makt, medborgarlön ett instrument. Företagen måste få mycket mindre att säga till om, till fördel för såväl människa som miljö.