En i det närmaste helig dag, och en dag där det faktiskt är meningen att vi ska inse att rättigheterna vi har inte är självklara. De borgerliga partierna håller också mycket riktigt på att successivt urholka dessa på olika sätt.

Försämringar av arbetsvillkor är ständigt på tapeten i alla möjliga sammanhang. Under högerns illa polerade yttre skal gror ruttna tankar om hur arbetarna ska konkurrera om jobben genom att bjuda under varandra för att få arbeta, till exempel genom Laval-domen. Försämringar i a-kassa är en annan sak som florerar i högerns ruttna tanketräsk, i syfte att dumpa löner och villkor, allt med populistiska hänvisningar till arbetslinjen.

Allt fler sjuka och arbetslösa hänvisas till socialkontoren, och i förlängningen är tanken att välfärd ska handla om godtycklig välgörenhet, i motsats till att vara ett statligt ansvar. Att betala skatt och vara solidarisk anses inte bra i en värld som handlar om att egoboosta sig.

Kapitalet håller på att ta tillbaka förlorad mark och frågan är vad vi gör med den vetskapen. Inget i dagsläget verkar det som, ty egoismen övervinner allt just nu. Har insikten om sakernas tillstånd fått grogrund i det allmänna medvetandet lagom till valet 2014? Hoppet finns trots allt, om ett samhälle för alla.