Många, om inte alla, borgerliga debattörer och anhängare vill avskaffa första maj, men denna dag är ingalunda passé, eller någon historisk rest av en kamp som inte längre är tidsenlig. Tvärtom, ty när det står att läsa om usla villkor i exempelvis restaurangbranschen, så är det lätt att förstå varför det behövs en arbetarrörelse i allmänhet, och en stark facklig organisering i synnerhet.

Arbetsköparna kommer inte att ge sig i sin kamp för att försämra arbetsförhållandena för sina anställda, och sålunda får inte heller vi på den andra sidan någonsin sluta tro på kampens värde för en bättre tillvaro, även för de sämst beställda i samhället. Första maj är en viktig symbolisk dag, och förutom demonstrationer och opinionsbildning via sociala medier så är det viktigt att fackföreningarna får ett ökat inflytande.

Inte minst går det att förstå vikten av det sistnämnda när en läser olika skräckhistorier från och om prekariatets miserabla arbetsvillkor i nämnda restaurangbransch. En bransch som för övrigt fått ett regn av bidragspengar från den förra regeringen, vilka gått direkt ner i ägarnas privata fickor. Inte har dessa pengar satsats på de anställda i alla fall, det är ett som är säkert.