Mitt förra inlägg avslutas med citatet: “kunskap har inga gränser”. Jag har ett annat exempel på det. För miljoner år sedan växte det mossbräke – små växter, ormburkar, i släktet Azolla – runt Nordpolen. Det lär ha varit mossbräke som kylde världen från den höga temperaturen på dinosauriernas tid genom att mossbräcken sög upp koldioxid, varpå de dog och sjönk ner till havsbotten.

Mossbräke, bild Wikimedia.

Sommaren 2010 turnerade konstnären Erik Sjödin i Sverige med en utställning om mossbräken för att uppmärksamma växtens potential till odling och dess användningsområde. År senare, 2014, tog ett team forskare i Durham, North Carolina upp tråden och startade ett så kallat crowdfunding projekt för att sekvensera växtens DNA samt DNA för de bakterier som lever i symbios med mossbräken. Detta för att lära oss mer om växten och vilken potentiell roll växten kan spela. Själva DNA-kartläggningen utfördes i Shenzhen, Kina. Vi har ett forskningsprojekt i North Carolina inspirerat av en svensk konstnär, finansieras av människor från hela världen och som använder data framtaget i Kina.

Som framgår mellan raderna i de första meningarna inkluderar förväntningarna på mossbräke att odling av växten ska kunna motverka klimatförändringen genom att suga upp koldioxid. (Men för att vara onödigt övertydlig, hoppas inte för mycket på det.)

Källa: Azolla, a little fern with massive green potential