Genom åren har jag skrivit ett flertal inlägg om mossbräke, små växter i släktet Azolla, och ett flertal inlägg om trädet moringa Moringa oleifera. Därför är det roligt att kurslitteraturen* till min nuvarande utbildning, akvaponi-ingenjör, nämner mossbräke och moringa som källa till fiskfoder.

Det är kanske så enkelt att dessa växter ligger i tiden och både jag och folk som funderar över fiskmat känner till dem. Fiskar behöver protein, nämnda växter har ett högt proteininnehåll. På det sättet är det logiskt. När jag skrev den meningen påmindes jag om växten som det i normala fall nämns i sammanhanget, sojabönor. Det finns en anledning till att våra boskap äter så mycket soja. Soja ger mycket protein. Och visst sojabönor nämns i också som en källa till fiskmat, men som sagt var även moringa och mossbräke nämns. Kul.

Förresten är det inte bara jag och fiskodlare som känner till de växterna, även svenska konstnärer gör det. Först var det Erik Sjödin som år 2010 uppmärksammade mossbräke. Sedan, faktiskt i år, hade Ingegerd Cecilia Germain med moringa i hennes utställning i Botkyrka. Om jag, fiskodlare och svenska konstnärer känner till växterna, måste de ligga i tiden.

* Small-scale Aquaponic Food Production: Integrated Fish and Plant Farming (2014), Christopher Somerville med flera, Food and Agriculture Organization of the United Nations. ISBN: 9789251085332