Jag bör väl skriva något relaterat till alla: ”Keep calm and carry on Now it is time to get ptsd!”-rubriker. Jag är skeptisk till påståenden om hur bra det är att ha en trädgård i tider av oro. I min ringa mening är det helt enkelt alldeles för svårt att odla, i den skala som skulle behövas i någon riktig krissituation (om det blir en sådan situation får det bli hungerkravaller istället, #potatisrevolution). Ironiskt nog, tänker jag att medan “självförsörjande bonde” historiskt (och i fattigare länder) har varit andra ord för: “väldigt fattig”, behöver man idag vara rik för att vara självförsörjande. Du behöver vara rik för att äga mark nog för att din trädgård ska göra någon skillnad. Eller om du är riktigt rik kan du köpa skog i Småland för att jaga vildsvin, och få mat på det sättet.

Nåja, glöm det sista, jag har i alla fall planterat ärtskott. Planterat gula ärtor i ett självbevattnande system (med tidigare nämnd gammal hydro-näring). Sedan är det bara att vänta, inom några veckor kommer ärtskott som jag kan klippa och äta. Och ärtskott är ett sätt att få en mindre mängd grönt till maten, utan att behöva gå till affären. Det har i sig sitt värde.

För övrigt, ärtorna är planterade i gammal, använd blomjord som jag fixade upp med lite kokosfibrer. Det var ett råd från denna video med Niklas Hjelm på Hemmaodlat: Odlingssubstrat. I föreläsningen säger han att blomjord, m.a.o. berikad torv, förlorar sin vattenhållande-kapacitet snabbt. Men att man kan återvinna den genom att blanda i just kokos. Här följde jag tipset.