När jag var femton år drabbades jag av tandvärk. Det var som om varenda tand i min mun gjorde ont. Detta pågick i några dagar tills jag kom till min tandläkare. Hon, tandläkaren, tog en titt på mina tänder och hittade inga hål. Och, här kommer poängen, i princip samtidigt som hon sa att jag inte hade karies försvann tandvärken. Det var kanske bara så att värken kom av stressen av att behöva växa upp i en övre, akademisk medelklass förort (Carlshöjd, Umeå)*. Jag påmindes av detta i somras när det rapporterades om en studie från Schweiz där barn som uppvisade postcovid inte hade en högre frekvens av antikoppar mot det aktuella coronaviruset än barn utan postcovid. Detta betyder inte att postcovid är psykologiskt. Det är inte mitt jobb att forska på vad studien egentligen betyder. Men tänk om det finns barn som, precis som jag som femtonåring med tandvärk, blev av med sina symtom när de fick höra att de inte hade antikroppar.

Enligt vad jag läst på sociala medier(tm) är debatten tillräckligt känslomässig och politiserad att det kan finns de som blir arga när de läser ovanstående. Tycker jag inte tar covid-19 på allvar. I sådana fall, läs texten igen. Ett, jag skriver inte att postcovid inte finns. Två, min spekulation var att X antal barn kanske blev friska. Det är något positivt, inget att bli arg över.

Relaterat och en uppföljning till vad jag skrev våren 2020. Jag är långt ifrån säker, men vad det nu beror på, var det för mig naturligt att tro att medias och politikers panik över pandemin skulle göra oss sjuka av stress, kanske t.o.m. skulle vara kontraproduktivt. Jag skrev om det bl.a. i följande inlägg: Ljus skärm lovar mörk samtid. En annan grej som hände sommaren 2021 var att amerikanska CDC lade fram en studie om riskfaktorer för att drabbas av svår covid. Från sammanfattningen:

”Certain underlying conditions and the number of conditions were associated with severe COVID-19 illness. Hypertension and disorders of lipid metabolism were the most frequent, whereas obesity, diabetes with complication, and anxiety disorders were the strongest risk factors for severe COVID-19 illness. Careful evaluation and management of underlying conditions among patients with COVID-19 can help stratify risk for severe illness.”

Markeringen i texten är min. Här hade det varit så enkelt att som ett russin ur kakan plocka ut just ångest. Fokusera på en mening i en sammanfattning. Anklaga medier och politiker för att piskat upp ångest och därmed gjort oss mer mottagliga för viruset. Men just denna gång ska jag undvika det. Viruset visade sig dessutom vara farligare än vad jag trodde/hoppades. Jag menar snarare att en notering som ovanstående gör att jag inte helt kan förkasta min tidigare upplevelse att samhällets agerande kunde ha varit kontraproduktivt. Igen det är inte mitt jobb att forska om det.

*Du får själv avgöra hur mycket jag skämtade när jag skrev det.