Ekergårds fisk och grönt

Etikett: Gary Shteyngart

Mina anspråkslösa kreativa förslag

Av , , 1 kommentar 0

Följande är något jag en gång i tiden skrev till min dreamwidth-jornal/blogg, men aldrig postade. Kreativitet handlar ofta om att kombinera saker på ett oväntat sätt. Jag vill minnas att både T-forden och iPhone hade det gemensamt – förutom att vara amerikanska produkter döpta efter en bokstav – att de egentligen inte byggde på ny teknik. Det geniala i båda fallen var en ny kombination av befintlig teknologi. Jag kan göra detsamma, kombinera oväntade saker:

1. De säger att när Absolut vodka introducerades på den amerikanska marknaden, sa folk att det aldrig skulle fungera. Flaskan var ful och spriten kom från ett udda land. Men det fungerade.

2. I den dystopiska roman Super sad true love story (2011), av Gary Shteyngart, är den kvinnlig huvudperson koreanskamerikan och åtminstone en gång dricker hon korn-te. Te av rostat korn.

Om vi kombinerar dessa två slumpmässiga saker borde vi försöka sälja svenskt korn-te, i fula paket, till den koreanskamerikanska marknaden.

Är detta en Slam dunk miljon euro ide? Nej, självklart inte. Men jag gillar den beskrivningen av kreativitet. Nya kombinationer.

Resveratrol är så 00-tal

Av , , 1 kommentar 1

Bild: Förlaget

Så jag nämnde tidigare den spektakulära tanken att vi i framtiden ska kunna odla grödor som innehåller antiåldrandemedicin. Vilket leder mig till en dystopisk roman där antiåldrandemedicin spelar en viss roll, nämligen Super sad true love story av Gary Shteyngart (2011). Romanen utspelas i New York i en nära framtid. Huvudpersonen, 36 år gammal med östeuropeisk judisk bakgrund, dejtar en 24-årig ”Korean-American” (ni får gissa själva om det slutar lyckligt), och jobbar med just anti-åldrande medicin. Den detaljen som är relevant för detta inlägg är att de kallar rött vin för ”resveratrol”. Som en del läsare kanske vet, under andra hälften av 00-talet, då Shteyngart rimligtvis skrev boken, var det mycket tal om att rött vin (och choklad) råkar innehålla molekylen resveratrol*. Det spännande med det ämne är att det har vissa anti-åldrande effekter, i alla fall hos försöksdjur, som rundmaskar, bananflugor eller vita möss. Att kalla vin för resveratrol är precis vad personer i anti-åldrande-branschen skulle göra.

Nu är de dålig nyheterna dels att resveratrol snabbt bryts ner i levern. Dels att dosen resveratrol man kan få från rött vin är mycket, mycket lägre än vad små gnagare i forskningslaboratorium fick. Däremot finns det en liknande molekyl med det svårutalade namnet pterostilben, som inte bryts ner i leven i lika stor utsträckning och därmed i teorin skulle vara bättre. Ännu bättre pterostilben finns i våra svenska blåbär. Vad jag säger i detta korta inlägg är att det kan vara så att blåbär är ett bättre val som antiåldrande-mat än vad rött vin är. Blåbär är inte ungdomens källa. Jag är inte läkare. Det enda jag säger är att min gissning är att en daglig dos blåbär är säkrare än en daglig dos rödvin.

IMG_20190316_171005580 - Edited

Bild: Jag roade mig med att sätta ihop en modell av pterostilben. Och för att bygga relation med er läsare, roade jag mig med att ta en selfie.

Nästa vecka hoppas jag posta en uppdatering om mina ice cream bean.

* I vanliga fall skrivs det alltid att resveratrol är en antioxidant. Men för att vara både petnoga och kortfattad har molekylen flera effekter i kroppen, de andra egenskaperna kan förklara positiva hälsoeffekterna, att den råkar vara en antioxidant behöver inte vara det relevanta.