Ringde Timothy McNeil för att höra lite om Morgondagens Stjärnor och här kommer samtalet i helhet.

I måndags var du med i Morgondagens Stjärnor. Hur var det?
– Det var rätt roligt. Förutom matchen var det väldigt många arrangemang runt om så det var kul.

Du vann omröstningen på svt.se som innebar en plats i startelvan för dig, måste kännas stort?
– Jag får tacka de som har röstat på mig, men grejen var att det inte genererade en säker startplats för mig. Varken norrettans eller söderettans tränare visste om detta om omröstningen och de hade själva tagit ut sina lag. Vi fick veta på lunchen innan av han som skötte om allting att det har skett ett missförstånd. Men jag fick starta ändå så jag ska inte gnälla.

För oss som inte kunde se matchen, hur mycket fick du spela?
– Jag spelade hela första halvleken och sedan hoppade jag in sista kvarten av andra.

Hur gick det att spela då?
– Helt okej. Vi hade dock problem i början då vi spelade 4-2-3-1 och jag var ensam forward. Det är inte lätt att spela 4-2-3-1 när man inte är van det. Jag kände mig ensam där uppe och fick springa mycket, det är betydligt lättare om man är två. Vi bytte system efter ca 20 minuter och då blev det lättare för de andra att spela upp till oss och vi spelade bättre och bättre.

Hade du läge att näta?
– Jag fick ett instick lite väl långt ut i straffområdet och jag försökte slå in den vid första stolpen. Men deras målvakt, som för övrigt förmodligen var deras bäste spelare, räddade. Synd, för det hade varit kul att göra mål.

Kände du till de flesta sen möten under säsongen eller var det en del nya ansikten?
– De flesta har man ju mött i något sammanhang, antingen under årets serie eller tidigare i länslaget. Det var ju såklart någon ny i vårt lag. I södra laget kände man till något namn, men inte så mycket mer.

Hur ser du på din säsong i UFC?
– Man önskar såklart att man har fått spela mer i startelvan än vad jag har gjort, men samtidigt har jag haft tuffa forwards att konkurrera med.

Hur ser du på UFC:s prestationer under året?
– Vi hade ju skador på många i början och sedan hade vi runt 11 nya spelare. Det tar ju ett tag att spela ihop sig med så många nya spelare.

Vad tror du om framtiden?
– Ja, man vet aldrig. Målet är att inom några år få spela i allsvenskan, men vi får se hur långt man tagit sig innan skorna läggs på hyllan. Mitt favoritlag i Allsvenskan är Djurgården, men jag skulle nog inte tacka nej till nåt allsvenskt lag ifall de skulle vilja ha mig.

Apropå Allsvenskan, nåt nytt från Trelleborg som du provspelade hos förra året?
– Nja, vi har inte haft någon sån kontakt faktiskt. Jag träffade Tom Prahl på Brommas flygplats i höstas, men vi pratade lite allmänt bara. Jag tror att de tog dit mig för att jag fick spela så regelbundet förra året i Holmsund, men att intresset kan ha dött lite för att jag inte spelat så mycket i år.

Jag får tacka Timothy för pratstunden och det var allt för denna gång.